Etiketter

, ,

Fick på morgonen ett sorgligt dödsbud och lade mig framför TV för att slippa undan något av tillståndet. På tvåan gick programmet ”Min sanning” med Horace Engdahl intervjuad av TV-journalisten Anna Hedenmo.

Jag blev lite perplex över hennes kantiga frågeställningar men desto gladare över att Engdahl bemästrade situationen och kunde ge så intressanta svar samtidigt som han drog en tydligt gräns för vad han inte ville svara på. För att ta del av en mer utförlig och mycket bra analys hänvisar jag till Bodil Zaleskys blogg Horace Engdahl – en kärleksförklaring.

Dock kan jag lägga till att frågan om ”politisk korrekthet” (PK) kom upp och här bland annat frågeställningen om neutralitet och pacifism. Gissar att vi inte har samma politiska uppfattning i den frågan men det viktiga med Engdahls synsätt var just att kunna diskutera olika perspektiv med respekt för olika synpunkter.  En anledning till att jag tog initiativ till föreningen Humanism & Kunskap och lämnade politiken. Samtidigt har jag formulerat framför allt mina men också andras perspektiv i de frågor som intresserar mig, i idépartiet Demokraterna.

Efter detta kom en show med Max Raabe och Palastorchestern. Det blev en flykt till tiden kring andra världskriget, en slags mix av tysk och amerikansk populärmusik och jag kastades in i minnet av Cabaret den fantastiska filmen från 1972 med Liza Minnelli i huvudrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles.* Det som kännetecknar Palast-konserten är också spelglädje, man ser och känner hur musikerna njuter av det de skapar. Max Raabe är magisk i sin persona. Hans uppträdande uttrycker texterna i briljant samklang med musiken. Kuplettsång när den är som bäst.

Tack SVT för denna förmiddag.

Börje Peratt

*Filmen baserad på en Broadwaymusikal från 1966 med samma namn, och den i sin tur bygger på författaren Christopher Isherwoods bok om 1930-talets Berlin, ”Farväl till Berlin”.

Annonser