Big Bert – och ett radioprogram som tog skruv

Etiketter

, , , , , ,

1976- 1980 arbetade jag främst med radio och kom även sommaren 1978 att vikariera som chef och producent på Sveriges Radios Ungdomsredaktion.

Det var en utmanande epok och några gånger kallades jag upp till programchefen Stig Olin för att förklara varför vissa programidéer var värda att genomföras. En gång var då jag ville åka till Berlin för att undersöka en ny ungdomsrörelse där under beteckningen ”Die Grünen”, de Gröna. Den inspirerade mig sedan till sagan ”Gräset Gror” [1] som gick sommaren 1978 och fick fina recensioner i Dagens Nyheter där Cecilia Steen-Johansson menade att den borde ges ut som LP.

Ett kuriosa i sammanhanget är att sagan handlar om den nya gräsrotsrörelsen av maskrosor. Fyra år senare bildas Miljöpartiet med maskrosen som symbol.

En intervju med ”Skara”- Bert Karlsson blev också ganska uppmärksammad. Det stod klart att Bert ljög om sina produktionsmetoder. Bert ringde direkt efter sändning till Stig Olin och krävde att reprisen skulle stoppas.

40 år senare aktualiserade radiokollegan Stefan Wermelin detta program och P1 Kultur återsände delar av programmet under rubriken ”Big Bert” i samband med en bokrecension av ”Bert Karlsson – Oraklet i Skara”.  LÄNK

Boken är just så där hisnande rolig och irriterande som herr skivbolagsdirektören själv, som stenhårt riktade in sig på Svensktoppen med alla medel. Det tog för lång tid att låta dansbanden själva spela på låtarna, in med studiomusiker, och sen var det bara att låta olika sångare pröva tills det blev en hit. Kollaget här är från Neonmagasinet 1978, ett inslag Börje Peratt gjorde då. Varje ny textrad, ny sångare, billigt sätt att fabricera framgång. Men Bert hävdade då att det var minsann de olika banden som spelade. Dom spelade bara likadant

Maria i fyra olika versioner, klassiskt pop produktionssätt, vi kan tycka att det luktar lurendrejeri, men i Berts värld är det bara resultatet som räknas. Han producerade skivor som folk köpte och tyckte om, det där med konst och känsla fick andra hålla på med, /Stefan Wermelin

Moralen hos Bert kan väl tyckas väl pragmatisk. Han kunde ha sagt att inom branschen är det inte ovanligt att man tar hjälp av studiomusiker och det viktiga var att sången och sångaren kom fram. Istället för att lansera det som olika dansband. Det var det som blev fel. Dock fick hans uthållighet belöning. Jo, känslan för vad som slår resulterade i att ”Maria” till slut kom in på Svensktoppen.

Börje Peratt

  1. Sveriges Radio. ”Sommar med ungdomsredaktionen i Stockholm. ”Gräset gror”. Börje S Persson. Arkivnr: 193.925-5, 193.926-3. Första gången sänt 1978-07-11

Dallas Buyers Club (2013) om övergrepp mot hälsofrihet

Etiketter

, , , , ,

Dallas Buyers Club är baserad på den sanna historien om Ron Woodroof, en rodeoartist och sprutnarkoman som 1986 fick diagnosen fullt utvecklad HIV / AIDS, och beskedet att han bara hade trettio dagar kvar att leva.

För att överleva sökte han olika mediciner och fann i Mexico naturmedel som tycktes ha HIVbromsande och livsuppehållande effekt. Men det hotade läkemedelsindustrins och den korrupta sjukvårdens intressen.

AZT var ursprungligen ett cellgift som var så giftigt att det aldrig hamnade på läkemedelsmarknaden. På 1980-talet, när AIDS-epidemin var ett faktum väckte läkemedelsföretaget Burroughs Welcome liv i sin gamla cancermedicin, och började ge medicinen till HIV-positiva som fick svåra biverkningar. Trots detta blev det rusning bland AIDssjuka. Burroughs Welcome såg en potentiell kassako i AZT och företaget blev då mycket angeläget att inga andra AIDS-mediciner skulle släppas fram särskilt inte naturmedel.

Dr. Vass (Griffin Dunne), som hade fått läkarlicensen indragen, sade att AZT är ”giftigt” och ”dödar varje cell det kommer i kontakt med”. Istället får Ron zalcitabin (ddC) och proteinet Peptid T, som är vitaminer och proteiner och således inte läkemedel. Eftersom de inte är olagliga i USA, lyckas han få dem över gränsen och startar en klubb där medlemmar får del av dessa naturmedel som visat sig vara mycket verksamma.

Med tillstånd från polisen gör tjänstemannen Barkley husrannsakan i klubben, men det enda han kan göra är att ge Ron böter. Året därpå, 1987, ändrar den amerikanska läkemedelsmyndigheten Food and Drug Administration (FDA) sitt regelverk vilket innebär att varje icke-godkänd medicin eller i detta fall naturmedel från och med nu blir olaglig.

Ron dog i AIDS 1992, sju år efter att han fick diagnosen. Han fick tillåtelse av FDA att använda Peptid T för privat bruk, För att filmen skulle få en chans att spridas skrev man i slutet av filmen att AZT i lägre doser räddade miljoner liv.

Matthew McConaughey  och Jared Leto fick båda två välförtjänta Oscars för sina insatser. McConaughey måste ha gjort en stor uppoffring för att framställa sin karaktär så avmagrad och utmärglad. Jared Leto som döende transa och Rons affärspartner är ett skådespeleriets mästerverk.

Det finns en del paralleller till Dr Erik Enby när det gäller etablissemangets hindrande av hälsofrihet och ansträngningar att stoppa naturmedel som hotar läkemedelsindustrins intressen och åtföljande övergrepp mot läkare som är beredda att kämpa för svårt sjuka med användande av verksamma metoder utan biverkningar. Detta skildras i den internationellt prisbelönade dokumentfilmen Läkaren som vägrade ge upp (Streama på Vimeo) och den kommande uppföljaren Sista striden med premiär 2020.

Börje Peratt

Filmen kan ses på SVT play fram till

Allt för Sverige – Välj dina definitioner Anders Lundin!

Etiketter

, , ,


I ett i övrigt sött program om barnbarnsbarn i flera generationer till svenska utvandrar till Nordamerika som bjuds in till ”Allt för Sverige”, med en möjlighet att få träffa släktingar i Sverige, fällde programledaren Anders Lundin en kommentar som tagen från antihumanism och nyateism.

Vi svenskar är sekulära och tror inte på Gud!

Först och främst använder han sekulär på ett tveksamt sätt. Sekulär står ursprungligen för att ha en tro men hålla isär tro och vetande.

Vad vi vet är att Svenska Kyrkan har cirka 5,9 miljoner medlemmar. Många troende tillhör istället andra religiösa riktningar. Bland immigranter från muslimska länder kan vi också räkna med att en icke oansenlig andel är troende. Bland dem som inte bekänner sig till en religion finns en ändå livsåskådning som ”att man tror på något”.

En undersökning 2018 visar att 42 procent i Sverige kallar sig icketroende. Det är dubbelt så många som genomsnittet bland 15 länder i Västeuropa. Det kan innebära att man inte bekänner sig till en religion men inte att man förnekar en Gudomlighet. Ställer man däremot frågan om de tror på en Gud men inte en religion blir svaret helt annorlunda. Då minskar förnekelsen och 14 procent är ateister och 4 procent kallar sig agnostiker.

Så Anders Lundin var försiktig med vilken slags bild du sprider av svenskarna och Sverige. Du har med programmet ”Allt för Sverige” ett ansvar och livsåskådnings-propaganda bör du hålla inne med särskilt som du generaliserar för hela befolkningen.

Börje Peratt

PS det tycks som att SVT-play tagit bort kommentaren om svenskar och trosuppfattning.

Gräns – en överraskande film om gränsöverskridande sinnen

Etiketter

,

Scen ur filmen Gräns Foto: Nadim Carlsen

SVT -play bjöd på visning av filmen Gräns i regi av långfilmsdebuterande Ali Abbasi och med Eva Melander i huvudrollen som tullare i en hamn där Finlandsbåtar lägger till. Egentligen kan man räkna upp hela ensemblen och ge deras rolltolkningar högsta betyg vilket naturligtvis också måste vara Ali Abbasis förtjänst.

Sminket (22 proffs) var värt en Oscar men eftersom det var en utländsk film var knappast den kategorin möjlig även om filmen blev Oscars-nominerad. Vid premiärvisningen i Cannes vann Gräns den nästa tyngsta klassen: Un Certain Regarde.

Historien

Baserad på John Ajvide Lindqvists novell handlar om en kvinna, Tina (Eva Melander), som har ett annorlunda utseende och bor ute i skogen med en man som hon inte har något gemensamt med. Jag överger dock att skildra mer av historien som publiken bör se utan för mycket pekpinnar eller förklaringar. Det som förutom berättelsen fascinerade var skildringen av kvinnans egenskaper både sinnliga och fysiska. Det visar sig att hennes bakgrund gett förmåga att ”lukta” sig till människors känslor. När hon finner en likasinnad (spelad av Eero Milonoff) som hon plockar in under tjänsteutövning i tullen så ställs allt på ända, en ny värld öppnar sig och djuriska sidor blir alltmer framträdande.

Se den 2 dagar kvar ! https://www.svtplay.se/video/23339018/grans

Börje Peratt

På IMDb heter filmen Border

Skavlans trendbrott 29 mars 2019

Etiketter

, , , ,

Fredrik Lindström, Sara Danius, Fredrik Skavlan, Dirigenten Klaus Mäkelä, Prinsessan Märtha Louise

Fredagskvällens Skavlan i SVT 29 mars 2019 var kanske ett trendbrott. SVT Play

Fredrik Skavlan fick besök av Sara Danius, som gav sin bild av Svenska Akademiens krisår, norska prinsessan Märtha Louise, som berättar om sitt projekt om schamanism, komikern och författaren Fredrik Lindström, samt finske dirigentfenomenet Klaus Mäkelä. På scenen Miriam Bryant.

Den spännande mixen av deltagare gjorde innehållet högintressant.

Sara Danius var först ut och fick berätta om vad som hände då ledande män på Svenska Akademien (läs Horace Engdahl) ansåg att man förlorat förtroendet för den ständiga sekreteraren Sara Danius i samband med att hon initierat en advokatundersökning om kulturprofilaffären.  Jag har tidigare skrivit en artikel om detta: Svenska Akademien i ändlöst fall.

Danius berättade också om de trevliga stunderna på akademien. Publiken gav stående ovationer då Sara Danius lät sitt skånska Alter ego ”Gittan” framträda. Skavlan frågade också om det traditionella porträttet av henne men eftersom det inte blev av har Danius ett annat förslag till Svenska Akademien, en skulptur av en hand. Skavlan mjölkade fram att den inte var knuten och inte öppen utan möjligen med ett rakt långfinger. Den skulle inte bara ha Sara Danius namnbricka utan tillägnas alla kvinnor som drabbats av konflikten på Svenska Akademien.

Det var fascinerande att höra hur Märtha Louise (änglaprinsessan) fann en shaman men kanske än mer hur samspelet med Fredrik Lindström gav ett flow av tankar och reflektioner. Han utger sig för att vara ateist men erkände att då han flög var han inte lika säker. Antihumanisterna måste ha satt vinet i vrångstrupen av Lindströms kommentar om att vi mestadels reagerar på känslor. De som gärna vill framstå som förnuftiga och logiskt resonerande. Lindströms repliker och snabba hjärna var mycket underhållande. Liksom djupet och allvaret i det som Märtha Louise och Durek förmedlade.

Shamanen Durek avfärdade ett rationellt förhållande till verkligheten men antydde samtidigt att det i princip var meningslöst att försöka turnera i Sverige (där antihumanisterna och nyateisterna har ett starkt fäste) varför man nu istället gjorde det i Danmark och Norge.

Sedan fick vi ta del av den unga finske dirigenten Klaus Mäkeläs historia och hans väldigt exklusiva och noga val av dirigentpinne.

Tack för en givande kväll med Skavlan och hans gäster.

Börje Peratt

Micke Holm röst i världsklass vann talang 2019

Etiketter

Micke Holm vinner Talang 2019 (Screen shot)

När jag hörde Micke Holms första framträdande i Talang TV4 så vann han mitt hjärta. Jisses vilken röst och vilken känsla. Mannen från det norrländska pappersbruket hade bara haft duschen och sin bil och sina närmaste som publik i 20 år och nu stod han där på talangscenen och blåste oss alla av stolen.


Igår vann han och fick välförtjänt sin belöning. Vad händer sedan? Vem plockar upp honom och gör honom till den världs-stjärna han i mina ögon och öron redan borde vara.

Finalen här, visst det blev en tupp men resten så otroligt bra.

Tack för ögonblicket då TV4 Talang gav Micke sin första scen.

Börje Peratt

Anders Hanser 40 års jubilar med premiär på ”Jorden runt på 100 minuter”

Etiketter

, ,

Anders Hanser bjöd in till 40 år jubileum på Filmhuset i Stockholm med premiär på sin nya film ”Jorden runt på 100 min”.

Som vanligt visade han sig från sin generösa sida och efter premiären bjöds på en gourmet buffet och god dryck.
Filmen var en uppvisning i upptäcktsresandes kunskapsbildande tradition med underhållande inslag. Jo det märks att vi har att göra med en gammal lärare som älskar bildningskonsten.
Jorden runt på 100 minuter är egentligen en resa kors och tvärs utan genomtänkt planering. På något sätt framstår Anders som nuets och den direkta inspirationens följare och i detta strövtåg ”hamnar han” på olika platser runt jorden. Jag tror nog att det är lite mer planerat än så och resmålen är ett resultat av en het önskan att komma just dit och att träffa människor och möta nya miljöer.

Anders Hanser möter premiärpubliken för ”Jorden runt på 100 minuter, i Bio Mauritz den 5 mars, (Foto BP)

Att se Anders filmer är att också möta Anders han älskar att träffa sin publik och berätta bakgrunder och kuriosa som inte visas i filmen.

Jorden runt på 100 minuter visas våren 2019 på Bio Grand i Stockholm 1000 biljetter är redan förköpta.

Börje Peratt

Borg – Filmen – Bra!

Etiketter

, , , ,


Såg Borg, långfilmen om Björn Borg med Sverrir Gudnason som sanslöst porträttlik Björn i huvudrollen. Manusförfattare Ronnie Sandahl och den danske regissören Janus Metz Pedersen har lyckats fånga såväl karaktärer som stämningar på ett mycket trovärdigt sätt. Även om nyckelpersonerna Björn Borg och John McEnroe inte helt accepterar vissa scener och anser att de borde ha involverats mer så får man en gripande känsla av hur båda genomled svåra mentala kraftprov för att klara de utmaningar de stod inför.

Även de historiska tillbakablickarna tillför förståelse för hur karaktärerna utvecklats till de vinnare de kom att bli.

Stellan Skarsgård som Borgs tränare Lennart Bergelin och Tuva Novotny som hans fru under dessa år, den rumänske tennisspelaren Mariana Simionescu, är enastående. Ja det kunde inte ha blivit bättre med dessa Ess i ensemblen.

Jag är tacksam för denna film. De inblandade är värd den, liksom publiken som följde dessa idrottsatleter under ett decennium fram tills Borg lade av 1983, de året då han förlorade mot McEnroe i Wimbledonfinalen.
Jo detta är ett stycke idrottshistoria och filmen blir en värdig tolkning av en idrottslegend som aldrig dör.

Börje Peratt

Björn Borg på Wikipedia Länk
Borg vs McEnroe IMDb

Borg, Björn Foto: Croes, Rob C. (Wikicommons)

Spion i extremhögern – Trump – Handmaids Tale

Etiketter

, , , ,


Dokumentären ”Spion i extremhögern” får säkert fler att tänka på TV-serien The Handmaids Tale (Tjänarinnans berättelse).
De fakta som kommer fram i dokumentären om extremhögern och deras visioner om ett USA som herreland där kvinnor är underdåniga slavar gestaltas på en skräckinjagande sätt i den påhittade historien, ”The Handmaid’s Tale”. I en nära framtid har den konservativa kristna extremhögern tagit över makten över det som brukade vara USA, och bildat den patriarkala militärdiktaturen Gilead där mänskliga rättigheter inte längre gäller, och kvinnors friheter helt raderats. De få av dem som fortfarande är fertila har tvingats in i sexuellt slaveri hos den styrande klassen, för att bära barn åt ”kommendörerna”, Gileads högdjur och deras ofruktsamma fruar. Eller är det männen som är ofruktsamma?

Boken skrevs av Margaret Atwood och kom ut 1985. Dvs långt innan Trump började driva sin kampanj ändå är det många som drar likheter till Trump och hans följare.  Det som nu driver fram i extremhögerns spår är skrämmande. En av Alt rights mer framstående ledarfigurer Colin Robertsson uttalar sig öppet om att kvinnan ska underkastas, man ska samla in namn och mörda dem som man ser ut som fiender.

Donald Trumps bild av kvinnan har han ju tydliggjort vid flertalet tillfällen och han ser henne som ett sexobjekt som han kan begå övergrepp på när helst andan faller på. Trumps kampanjledare och sedermera rådgivare i Vita huset Steve Bannon har efter att ha blivit utkastad hämnats, dels i boken Fire and Fury: Inside the Trump White House, dels i Michael Wolff’s tell-all book. Det talas om att presidentens advokat, Marc Kasowitz, ”tog hand om” 100 -tals kvinnor under presidentvals-kampanjen. Med risken att få ryktet förstört var det därför angeläget att bygga upp en motståndskraftig historia för att rädda presidentkandidaten. Det blev påhittade historier om pedofili och Pizzagate, en fantastisk hoax som folk faktiskt gick på trots att inte det minsta bevis kunnat presenteras. Men om Trump kunde framstå som barnens räddare skulle andra övergrepp försvinna. Problemet var dock att bland Trumps övergrepp fanns även knappt tonåringar, immigrantbarn som ingick i hans modellstall. Hoten från att bli avslöjad som pedofil har Trumps hejdukar skrämt iväg och bland annat ”Jane Doe” har dragit tillbaka sin anmälning i sista stund. LINK

Medan dussintals män i maktposition har förlorat sina jobb pga sexuella övergrepp, i kölvattnet av Harvey Weinstein-skandalen, har några av dem som anklagar Trump sagt att de är frustrerade över att Trumps övergrepp på dem inte har haft samma effekt på presidenten. Han tycks kunna göra vad som helst och ändå gå fri. LINK

Cassandra Searles, Miss Washington 2013, skrev på Facebook i juni 2016 till sina modellkollegor: ”Vi minns då vi var tvungna att göra våra framträdanden på scenen, då den här killen behandlade oss som boskap och fick oss att göra det igen och igen eftersom vi inte ”Tittade honom inte i ögonen?” Kommer du också ihåg när han fortsatte med att få oss att ställa oss i led så att han kunde titta närmare på sin egendom? Åh glömde jag att nämna att killen kommer att kandidera för att bli nästa president i USA. Jag älskar idén om att ha en kvinnohatare som president.”

Hon lade till i en kommentar, enligt Rolling Stone: ”Han [Trump] vill förmodligen inte att jag avslöjar historien från den tiden, han grabbade hela tiden min röv och bjöd mig till sitt hotellrum.”


Dokumentären ”Spion i extremhögern” visar upp president Donald Trump som ledare för en framväxande vit maktrörelse med nazistiska drag och kvinnofientliga krav. De kallar sig ”alt right” (alternativhögern) och har tagit den i subkulturer populära karikatyren Pepe the Frog som sin symbol.


När då Trump Twittrar med sin typiska hårkalufs på Pepe the Frog framför det amerikanska stjärnbaneret så är det en tydlig hälsning till alt-right att ”ja, jag är med er”.The Handmaids Tale /”Tjänarinnans berättelse” går i linje med ”Du sköna nya värld” (Aldous Huxley) och 1984 (George Orwell) som också skildrar en dystopisk framtid där demokrati och frihet har ersatts av en gräslig diktatur.

”Tjänarinnans berättelse” är en plågsam TV-serie att följa. Bestraffningarna för någons påstådda överträdelse av lagarna liknar islamska sharialagstiftningen där man avlägsnar ögon, öron, hugger av leder och även stenar eller dränker olydiga.

Systemet refererar också till bibelns gestalter där kvinnorna nyttjas som tjänarinnor, i ”Tjänarinnans berättelse” avhumaniserade med prefixet ”Off” och tilldelade ett namn som komponerats av den manliga ägarens namn. Huvudrollskaraktären kallas Offred då hennes befälhavare heter Fred.

Steve Bannon och Donald Trump (Hürriyet Daily News)

Den kvinnofientlighet som demonstrerats av såväl Trump som alt-right rörelsen ger nästintill traumatiska bilder av en möjlig framtid där sådana krafter lyckas lägga USA under diktatur. Steve Bannon, Trumps kampanjgeneral och en av rörelsens ledare som säger sig ligga bakom Trumps valseger, verkar nu i England, Europa och även i Sverige (altNorden).

Att Trump påstår sig ha svårt att definiera alt-right eller säger sig inte vara styrda av dem faller platt med hans egna twitterkommentarer.

Liksom Hitler har Trump lockat fram de mörkaste, farligaste och mest odemokratiska krafterna i samhället.

Hatet mot frigjorda kvinnor är uppenbart också inom den svenska extremhögern och ovan följer några citat från framstående politiker inom SverigeDemokraterna.

Börje Peratt

Recension i AB Karolina Fjellborg, ”The handmaid’s tale” – en fulländad dystoptisk mardrömshistoria

Recension SVT Kim Veerabuthroo Nordberg, Handmaid’s Tale säsong två – nu ännu mörkare

Recension TV-dags, Äntligen SVT-premiär för förtäckta Trump-dramat The Handmaid’s Tale [Tja det är knappast förtäckt. Trump var inte på tapeten då boken skrevs]

Recension Humanism & Kunskap, Kersti Wistrand, Spion i extremhögern – Dokument utifrån

Sydsvenskan, Michael Tapper: Med dold kamera i alt-right-rörelsens innersta krets

 

Lars von Trier tittar djupt ned i mänsklighetens svarta hålor

Etiketter

, , , ,

Lars von Trier är tillbaka i Cannes 2018. Foto: imago stock/IBL

Lars von Trier har återkommit med en ny film ”The house that Jack built” som har så otäcka scener att ett stort antal av publiken (100-talet) lämnade biografen vid visningen i Cannes. Regissören Lars von Trier är inte missnöjd för det.

– Det är jättebra. Om de inte tror att de tål att se mer, om de tycker sådana här filmer inte borde få göras, då har jag lyckats väcka känslor hos dem, säger han till Aftonbladet.

Efter att ha varit portad från Cannes i sju år är han således tillbaka. Sara Berg har i Expressen gjort en historisk reflektion om von Triers konstnärskap, ”Nu vill vi ha von Triers på-gränsen-konst igen”.
Hon tar upp anledningen till von Triers utvisning 2011 då han på presskonferensen sade sig förstå Hitler och chockade sina skådespelare och alla övriga med vad som uppfattades som pronazistiska formuleringar.

I år (2018) har von Trier även spelats på danska och svenska teaterscener. Först på Helsingborgs stadsteater, där teaterversionen av hans film ”Idioterna” i maj 2018 haft sitt sista speldatum, och sedan på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Där den dansksvenska TV-serien ”Riget” just nu går som en teaterpjäs och hyllas av de danska teaterkritikerna.

Riket (danska: Riget) är en dansk-svensk miniserie från 1994 om fyra avsnitt, skapad av Lars von Trier och Morten Arnfred. Serien producerades för både DR och SVT och har fått ett flertal priser och utmärkelser, bland annat fyra Bodil- och sex Robert-utmärkelser.

Teateruppsättning av ”Riket” (2018) ligger ganska nära tv-förlagan. Det är ett drama som återspeglas genom en hypokondrisk dam med mediala förmågor och övernaturliga fenomen som drabbar den svenska överläkaren Stig Helmer. – i von Triers serie hade Ernst-Hugo Järegård huvudrollen och hans insats höjdes till skyarna.

Sara Berg skriver:

Med tanke på att de båda produktionerna gjordes för 20 år sedan och fortfarande känns aktuella, är det nog så att Lars von Trier har sin berättigade plats inom filmeliten trots allt. Även om incidenten för sju år sedan anknyter till den gamla frågan om huruvida det är möjligt att separera konstnär från verk.

Vanligtvis brukar jag hävda att det inte är det, men det finns uppenbarligen fall där en kreativ persons osympatiska drag måhända är nödvändiga för att hen ska vara benägen att skapa den där typen av på gränsen-konst som ordentliga människor inte kan.

Jag tänker på Ingemar Bergman som fick kämpa med sina inre demoner för att klara av att genomföra sina filmprojekt. Von Trier tar till spriten för att klara av dem. Kurosawa och många andra gjorde det också. Att hårt skapande konstnärer självmedicinerat sig för att kunna hantera alla påfrestande känslor som tränger på är inget nytt. Men det handlar inte bara om skapandet utan även om relationerna inom teamet och reaktionerna från kritiker och andra som kanske inte förstår vad konstnären velat uttrycka.

När det gäller von Triers uttalande om nazism och hitlerassocierade kan jag medge att de var olämpliga och bisarra men de kan också vara ett uttryck för att pröva sig själv och sin omgivning.

– Hej där, är ni beredda att följa mig ner i ett av de svartaste hålen för att utmana er och mig och våra mänskliga tillkortakommanden. Klarar ni av att se och medge att dessa vidrigaste av de vidriga också hade andra sidor?

Efter visningen av senaste filmen uttalar sig von Trier på sitt numer ofta utmanande sätt:

Lars von Trier: ”Jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk seriemördare”

Han inser naturligtvis att det chockar men samtidigt vill han kanske säga att vi alla kan bli mördare.
Von Trier vill inte titta bort. Han vill visa upp det värsta tänkbara och få oss att se det i sitt avskyvärda ljus.

Jag har reagerat på von Triers nakna berättarstil och särskilt i Dancer in the Dark där den isländske sångerskan Björk spelade en huvudroll och avrättades i slutscenen något som von Trier gestaltade på ett för mig onödigt grymt och kväljande sätt. Jag kände då och uttryckte efteråt att detta var våldspornografi. Men publikens upprördhet är också von Triers avsikt. Han skulle kunna ha sagt: ”Titta bort om du vill men detta är vad som sker i verkligheten”.

Några år efteråt anklagar Björk sin regissör för att ha begått sexuella trakasserier något som von Trier avvisar. Dock tillstår han att det fanns en konflikt dem emellan.

Alldeles oavsett vad som ägt rum dem emellan drev uppenbarligen von Trier sångerskan Björk till bristningsgränsen för att få de scener han ville ha. Och just denna på gränsen-utmaning kännetecknar en del ansedda regissörer som Kay Pollak och den tyske regissören Werner Herzogs samarbete med skådespelaren Klaus Kinski. Dessa regissörers krav på skådespelare och särskilt huvudroller innebär att skådespelaren måste uppleva regissörens vision med hela sin kropp och själ. Motsvarande krav ställs sedan på publiken.

Von Trier tycks inte värja sig för något i sitt konstnärskap. Det är ett sällsynt mod som kan uppfattas på olika sätt. Men von Trier står i detta rak för sin hållning även om det kräver en del sprit.

Börje Peratt