Horace Engdahl gräver Svenska Akademiens grav

Etiketter

, , , , ,

Horace Engdahl, på väg från det sammanträde som uteslöt Danius och Frostenson. Foto: TT

Att Katarina Frostenson uteslöts ur akademien var ett nödvändigt ont. Att Sara Danius sparkades ut var ett bevis för Horace Engdahls maktfullkomlighet och hur illa det ligger till inom akademien.

Många känner nog empati för Frostenson och utan djupare kunskap om det äktenskap hon lever i så måste insikterna om Jean Claude Arnault, kulturprofilens omfattande svek inte bara mot akademien utan också mot henne vara förkrossande. Må hon nu hämta sig. Ibland är det värsta som händer det bästa som kan hända.

Men det radikala och mest konstruktiva hade varit att kicka Horace Engdahl. Han är den ledamot i Svenska Akademien som visat störst missnöje med den avgående ständiga sekreteraren Sara Danius. På torsdagskvällen kommenterade han Danius avhopp i SVT:s Opinion live.

Behövdes något alldeles radikalt

Engdahl har som tidigare ständig sekreterare både introducerat upphöjt och blundat för kulturprofilens omfattande snedtramp. Det står alltmer klart att Engdahl saknar kommunikationsförmåga och framträder som en obildad Trumpfigur i konfliktsituationer. Inte konstigt att närstående är livrädda för honom.

Känslan är att Sara Danius har starkt stöd både av kultursverige och svenska folket. När Svenska Akademien ska försöka resa sig ur askan hade Sara Danius möjligen varit den Fågel Fenix som skulle kunna lyfta institutionen. Det behövs en ledare av hennes integritet och moral.

Det är för många som sitter fast i syltburken nu.

Börje Peratt

Tidigare artiklar:

Annonser

Äppelkorgen i snabb förruttnelse på Svenska Akademien

Etiketter

, , , ,

”Kulturprofilen” Jean-Claude Arnault

Ledamoten Katarina Frostenson är upphovet till Svenska Akademiens djupa kris. Med tanke på hennes förhållande till ”kulturprofilen” tillika hennes man förundras man över hur snett det har gått inte bara i hans sexuella affärer vid sidan av äktenskapet, där han missbrukat akademiens lägenheter men också utnyttjat sin fru för att få ta del av akademiens olika stipendier och annat för att bedriva sin klubbverksamhet.

Vänskapskorruption
Oenigheten inom akademien uppstod i samband med en omröstning om Katarina Frostenson, som misstänks för jäv, efter att ha varit med och beslutat om att akademien ska betala bidrag till kulturverksamhet hon själv är delägare i och att ha läckt uppgifter om kommande Nobelpristagare. Majoriteten röstade mot en uteslutning och tre ledamöter valde att lämna sina uppdrag inom Svenska Akademien.
Denna moralens dynghög växer och växer efter att Arnault förärats en medalj och rekommenderats till livslång lön från delar av akademien.

Arnault har således under denna tid avslöjat sju namn på Nobelpristagare i förtid, skriver Dagens Nyheter som tagit del av Svenska Akademiens advokatutredning. Enligt utredningen ska det första namnet avslöjats redan år 1996.

Förutsättningarna för att Arnault har haft kännedom om dessa hemligheter måste antas vara att han delar säng med ledamoten Katarina Frostenson.
När det första gången läcktes ut bör väl Frostenson ha funderat över hur det gått till. Och när det sedan händer igen och igen och igen har hon då inte moralen eller logiken att dra några slutsatser av det eller förhåller hon sig i förnekelse och blind okunnighet?
Alternativt sitter hon så under hälen på sin make att hon inte vågar annat?

Frågetecknen är många men det råder inget tvivel om att risken för att hon fortsätter läcka Nobelpristagare måste innebära att hon inte får vara med under sådan diskussion och därmed blir hon ju diskvalificerad från akademiens arbete.
Slutsatsen av detta är därmed att hon bör uteslutas från akademien helt i enlighet med vad de tre nu avhoppade ledamöterna önskade.

Ett ruttet äpple riskerar att förstöra hela korgen det är ett länge känt faktum. Horace Engdahls lågvattenangrepp på Sara Danius visar att nu går denna förruttnelseprocess i allt snabbare takt och går antagligen inte att hejda.

Författaren Horace Engdahl menar att dessa ledamöter begår ännu grövre brott, än att en eller annat Nobelprisbeslut som sluppit ut några dagar för tidigt.

Han kritiserar också den ständiga sekreteraren Sara Danius. Han skriver att funktionens främsta uppgift är att hålla samman Akademien och menar att hon är den av alla sekreterare sedan 1786 som lyckats sämst med sin uppgift.

Kjell Espmark, en av de ledamöter som meddelat att de inte fortsätter sitt arbete inom Akademien, skriver till Aftonbladet att det är det falskaste och skändligaste jag läst i hela mitt liv. Det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen.

Peter Englund, som också lämnade sina uppdrag i fredags skriver till TT att hans förtroende för Sara Danius är intakt och att han inte tänker bidra till det Horace Engdahl kallar för råhet, med egna inlägg. (Lotta Myhrén Sveriges Radio)

Horace Engdahl är ett tydligt exempel på hur moralen vittrat inom akademien. Hans exfru Ebba Witt-Brattström har avslöjat att maken under 16 år till henne läckt kommande Nobelpristagare. Inte så konstigt att han då trivialiserar denna tystnadsplikt. Något som ytterligare sänker förtroendet för både honom och akademien.

Återstår att se vem som nu lämnar. Sara Danius har hamnat i en svår nästintill omöjlig position så länge resten av akademien väljer att försvara Frostenson. Med Frostenson kvar kommer akademiens förtroende att nå den absoluta botten. Därefter återstår att se om övriga ledamöter kan försonas. För att rädda Svenska Akademien med Danius vid rodret måste Engdahl göra en spektakulär pudel och vad är oddsen för det? Att Danius skulle lämna rodret löser inte kärnproblemet men just nu lutar mycket åt det. En palatsrevolution väntar. Allén smyger i vassen…

Börje Peratt

Tidigare artiklar:

Mikael Wiehes ”sång till Svenska Akademien”

Etiketter

, , ,

Fredag 6 april 2018 valde tre ledamöter att lämna Svenska Akademien. Mikael Wiehe har skildrat kulturinstitutionens förfall i en dikt presenterad nedan.

Bakgrunden till konflikten är DN:s avslöjande i november om Jean-Claude Arnault, gift med akademieledamoten Katarina Frostenson, och påstådda anklagelser mot honom från flera kvinnor om sexuella övergrepp och trakasserier.

Efter avslöjandet tillsattes en extern utredning, där advokatbyrån Hammarskiöld & Co under flera månader utrett Svenska Akademiens band till kulturprofilen och hans utnyttjande av Svenska Akademien där hans hustru Katarina Frostensson ledamot av Akademien också anses ha haft ett ansvar för spridandet av hemlig information om kommande Nobelpristagare.
Svenska Akademien kris fördjupades då dess ledamöter efter en intern hemlig omröstning valt att inte utesluta Katarina Frostensson och inte heller gå vidare med polisanmälan mot ”kulturprofilen” och hans klubb som utnyttjat akademiens medel.
Med ett förhållandevis stort antal som önskat Frostensson uteslutning blir gruppen ohållbar.

Klas Östergren och Kjell Espmark meddelade under förmiddagen den 6 april att de inte längre kommer att delta i Svenska Akademiens arbete. En stund senare gick även Peter Englund ut med samma besked.

Det fanns ytterligare ledamöter som röstade för en uteslutning, men det räckte ändå inte till för de två tredjedelar som hade krävts för att ändra utgången.

Mikael Wiehes dikt, en illustration över Svenska Akademiens debakel.

Lögnen och sanningen
Lögnen tar hand om dom sina
skänker dom skärm och beskydd
Håller dom noga om ryggen
ger dom en famn som är trygg
Lögnen förtrollar och tjusar
som mannen och kvinnan av värld
Lögnen förför och berusar
Lögnen är alltid modern

Sanningen sticker och sårar
Sanning sliter isär
Sanning är för barn eller dårar
som inte har nån karriär
Sanningen spottar och fräser
och står mitt i kyrkan och svär
Sanningen fnyser och snäser
Sanningen är sällan bekväm

Lögnen har väldiga vingar
svarta som tjära och sot
Lögner far fram över världen
med stålskodda näbbar och klor
Lögnen har viktiga vänner
Lögner ger pengar och makt
Där sanningen visas på dörren
har lögnen en hedersplats

Sanningen saknar resurser
Sanningen tigger sej fram
Sanningen snavar och snubblar
en flykting i främmande land
Sanningen stampar i kylan
på ödsliga gator och torg
Sanningen hulkar och ylar
av vrede och smärta och sorg

Men när dansen på kvällen ska trådas
och kropp ska tryckas mot kropp
är det ingen som dansar med lögnen
Det är sanningen man bjuder opp
Och när domen en dag ska fällas
och rättvisa skipas till slut
är det ett sanningens ord man vill höra
och lögnen som ska kastas ut

Ja, det sägs att det sanna är evigt
och att sanningen aldrig kan dö
att sanningen är nånting heligt
och ren som den renaste snö
Och dom säger att sanningen segrar
och jag hoppas och tror det är sant
Men då vill det nog till vi blir flera
som kan ge den en hjälpande hand

//Mikael Wiehe

A Dog’s Purpose, en reflektion över filmens öde

Etiketter

, , ,

Dennis Quaid i a Dogs Purpose (2017)

”A Dogs Purpose” en Hallströmfilm baserad på W. Bruce Camerons bästsäljande roman, berättar historien om en hunds själavandring som inkarnerar till olika hundraser och så småningom finner sin mening med livet. I huvudrollerna finner vi Pooch Hall, Peggy Lipton, Britt Robertson och Dennis Quaid.

Filmen hade stor framgång i USA men gick aldrig upp på biograf i Sverige, något som gjorde filmens regissör Lasse Hallström mycket besviken.

Man kan spekulera över flera orsaker. En rör risk för bojkott på grund av påstådd djurmisshandel där en ökänd amerikansk skvallertidning publicerat en video från inspelningen av en av scenerna med en hund i ett utsatt läge och givet denna skvallertidnings video kan man få för sig att det kan vara djurplågeri. Ämnet är så känsligt, särskilt i USA, att man är noga med att i filmer skriva ut att djur inte har misshandlats även om det kan se ut så.

Filmdjur är tränade att uppträda på ett sätt som innebär att de uppfattas förmedla olika känslotillstånd.

Filmdjurs tränare och vårdare är alltid med på inspelningarna och ska se till att allt går rätt till. Trots att det stod klart att skvallertidningens inlägg rörde en video som kunde ha tagits ur sitt sammanhang blev det stor uppståndelse. Djurrättsorganisationer gick till attack och uppmanade till bojkott mot filmen.

En oberoende utredning av ansedda American Human har visat att skvallertidningens förvanskning inte representerade vad som hände under inspelningen och Hallströms team anses inte ha begått något fel eller olagligt. Länk

Men då kommer vi till de möjliga motiven för att undergräva Hallströms film. I Aftonbladet redovisar reportern Jakob Meijer ingenting om filmens innehåll eller ”budskap” endast ovanstående förtal. Varför?
Kan det vara så att ämnet ”själavandring” retar upp? Filmen handlar om en hundsjäls olika reinkarnationer. Gick den så kallade skeptikerrörelsen i taket? Ville någon sabotera för denna film att nå ut med ett innehåll som vänder upp och ned på nyateismens och antihumanismens fyrkantiga verklighetsuppfattning?

Själva filmen då. Ja det finns några få recensioner i svenska medier som tycks ha missat vad den handlar om, här tar nog Fredrik Fyhr i Videosöndag ”vilse i pannkakan-priset.”

Jag citerar honom
… han (hunden) lever liv efter liv, samtidigt som han är en och samma Bailey. Men om han hela tiden är Bailey, är Ellie och Tito och Chico och Brutus mindre värda? Och är det inte lite oschysst mot alla världens hundar att påstå att alla hundar egentligen är en och samma?

Om man nu ska skriva om en film som bygger på reinkarnation borde det väl ligga i journalistikens uppgift att sätta sig något så när in i området. Fyhr kallar detta i sin okunnighet ”hembakt filosoferande” och sticker ut med en pinsam inkompetens på ett område som han således uppenbarligen inte förstår.

Jag begär inte att han ska ha 30 års forskande i ämnet men nog borde man åtminstone eftersträva en elementär insikt i ämnet som man skriver om.

Jag tar upp en sådan diskussion i studierom Medvetandets uppkomst: A Dog´s Purpose – om en hunds själavandring.

Min recension här: A Dog´s Purpose – en Lasse Hallström film

Börje Peratt

Antisemitism och rasism kan motverkas via kultur

Etiketter

, , ,


Kultur visar oss vilka vi är och vi är i grunden medkännande och medmänskliga. Omständigheter som fördunklar kärleken och istället visar upp våra sämsta egenskaper av våld och förtryck kan vi gestalta och skapa insikt om på scenen, i biografen, i TV och via nätet. En viktig uppgift är att visa andra vägar än hat som lösning på konflikter. En förespråkare för synagoga som angripits med brandbomber trodde på utbildning. Ja kunskap går hand i hand med kultur.

Fick idag en inbjudan från en filmfestival i Polen JEWISH MOTIFS INTERNATIONAL FILM FESTIVAL. Jag hinner inte göra något till den men det kanske finns andra som har filmer som kan passa.

Bra filmer därifrån borde sedan spridas i andra kanaler.

Lycka till

Börje Peratt

En liten fundering. Finns det en Palestinskt – Judisk filmfestival?

Författaren Vilhelm Moberg en samhällsdebattör på barrikaderna

Etiketter

, , ,


Vilhelm Moberg och radion – Dramatikern och den obekväme sanningssägaren en ny bok av Göran Elgemyr, radiohistoriker och hedersdoktor vid Stockholms Universitet.

Stockholmsjournalisternas seniorer bjöd in till ett föredrag (Torsdag den 30 nov 2017) med utgångspunkt från boken och hörnan i Pressklubbens restaurang blev snabbt mer än fullsatt.

Det var fascinerande att höra om denne Mobergs rättspatos och engagemang mot rättsröteprocesser under 1950-talet och hans kamp mot radions monopolställning och ovillighet att utföra sin journalistiska uppgift. Det var också intressant att höra om hur Moberg i ungdomen hade ett intresse för socialistisk ideologi men sedan kom att få fiender inom den socialdemokratiska eliten, med Tage Erlander och Olof Palme som förgrundsgestalter.

Vad var det då som gjorde Moberg så farlig för Socialdemokraterna? Vad var det som retade upp dem? Mobergs upprördhet rörde orättvisorna och rättsrötan där människor pga av sina avvikande uppfattningar spärrades in på sinnessjukhus och hotades med fängelsestraff. Där medier, myndigheter och politik samverkar för att straffa oskyldiga människor.

Moberg kritiserade även TT’s nyhetsrapportering som han ansåg vara inte bara undermålig utan undanhållande av fakta. Jag skall med stor nyfikenhet läsa boken då den värsta arbetsbördan med egna filmer lugnat sig. Jag kan dock inte annat än stärkas av igenkänningen. Särskilt när det rör mina dokumentärer om Dr Erik Enby. En man som jag inte hade någon som helst kännedom om då jag började läsa vad han drabbats av. Denna rättsröta blev så upprörande att jag tvingades göra inte bara en film utan två. Och Uppföljaren är nu på G.

Det är pinsamt att konstatera att radio och TV har deltagit i detta. I uppföljaren kommer jag att tydliggöra den politiska kraften bakom. Återigen igenkänningen med Moberg blir mycket inspirerande och jag känner mig inte längre ensam. Jo ensam bland levande journalister i Sverige som inte gjort sitt uppdrag utan sålt sin själ till dreven mot Enby. Men vetskapen om Mobergs kamp och uthållighet är stärkande.

Börje Peratt

Hur kunde kultureliten bedåras av en skälm?

Etiketter

, , ,

Jean Claude Arnoult tar emot Nordstjerneorden av Kulturminister Alice Bah Kuhnke 2015.

Att komma in på Dramatiska Institutet var som att öppna dörrarna till drömfabriken, skattkammaren och lyckoarenan på en gång. Nu fanns alla möjligheter att få förverkliga det man helst av allt önskade göra. Film, teater, radio, TV. Jo det var ett välsignat ögonblick.

En dag dök det upp en ”påfågel” som gav sig ut för att vara en av eleverna. Han var en posör och i mina ögon en fjant. Ja jag vet så får man inte kalla människor. Men det var min uppfattning då för 43 år sedan. Nu får jag nog hålla igen men som sagt det var så jag upplevde honom, lyckades få människor att tro att han gick på DI och han anordnade möten i restaurangen och hade snart ett hov runt omkring sig. (I wikipedia står att han fick sin TV/Filmutbildning i Stockholm men inte årtal eller skola. Den sortens påstående borde således verifieras eller tas bort)

Jag undrade om någon bland tjänstemännen kunde ge honom favörer eftersom han, om han nu sökt till skolan, och inte hade kommit in där, ändå gav sig ut för att ha produktioner där. Han måste ju då få tillgång till dem på något sätt? Eller var det bara påhitt?

På något sätt kunde han bedåra och rent av bedra människor, det stod klart för mig. Men jag hade mina projekt och brydde mig inte om att andra förfördes och lurades av honom så länge det inte störde min verksamhet. Eller jo, jag kunde inte riktigt släppa känslan av att skolan besudlades av något som inte gick riktigt rätt till.

Sedan läste jag att han lyckats göra något teaterprojekt i någon Stockholmsförort och fått uppskattning för att ha fått med sig människor på det.

Jag tänkte att han måste ha en sjusärdeles social talang om han nu inte hade den konstnärliga.
Jag mindes hans yviga gestikulerande och han bekräftade mina fördomar om en fransk diva. Jovisst blå dunster, uppenbarligen går några på det charmerande språket tänkte jag.

Så får jag nu i veckan höra hans namn nämnas i samband med ”en stor kulturpersonlighet” som fått årligt stöd av akademien och som fått Nordstjärneorden för sina aktiviteter men som genom #metoo har avslöjats. Han har under lång tid begått övergrepp mot en mängd kvinnor och utnyttjat akademiens lägenheter. Och jag slås av att inte ens folk i kultureliten kunde genomskåda honom.

Jo, det är nästan värt en egen historia, en tragikomisk parodi på omdömeslösheten och naiviteten i svensk kultur. Det är uppenbarligen posörens scen som väldigt sent blir ett magplask – När verkligheten överträffar dikten. (se kommentar)

Börje Peratt

Bild från Helena Palena bloggen: Kulturprofilen Jean Claude Arnault portas från Nobelmiddagen! #Satan City levererar! Länk

Från filmfestival i Halifax till Malmö

Etiketter

,


Framgången med ”Läkaren som vägrade ge upp” följs nu upp med en internationell lansering och samtidigt återupptar vi några av projekten som fick ligga på vänt pga det krävande arbetet med Enbydokumentären.

Vatten över huvudet?
Förutom uppföljaren ”Vittnet som försvann” pågår nu parallellt uppbyggande av två långfilmer; Trägudars Land om ett slavpar under vikingatid och John Bauer om sagokonstnärens liv med Ester. Båda filmerna är dramatiska kärlekshistorier som jag burit som livsdrömmar och berättelser som jag mycket gärna vill/måste berätta. Projekten är placerade i ett särskilt bolag, Draupner Film som äger alla rättigheter.

Därutöver uppföljaren till Enbydokumentären som nu fått en internationell sida docenby.com och en dokumentär om Anne-Marie Johansson ”Patienten som byggde ett sjukhus.

Till detta kommer ”The return of Glooscap” som väcktes till liv efter mitt första besök i Npva Scotia för 20 år sedan och mötet med Mi’k Maq en magisk kväll då de framträdde med sin ritual till den heliga anden Glooscap som jag skrivit om här.

Efter den uppbyggande dynamiken på FIN Atlantic Filmfestival i Kanada förra veckan så damp jag nu ned på Nordisk Panorama i Malmö.
Erfarenheterna från Cannes och andra strategiska partnermöten då man får ett schema med möten inlagda så visade det sig att man på NP inte fixat detta.
Det innebär naturligtvis att man får göra vad man kan för att finna dem man vill möta. Så jag satte mig i mötesrummet för att tillsammans med administratören där och med mailväxling med frånvarande huvudansvarige för dessa möten ändå försöka få till något. Mötesrummet på NP hade kanske tjugo bord och alla utom mitt var tomma. Skillnaden mot mötesrummet på FIN i Kanada var inte bara storleken. Det rummet var kanske 10 gånger större och med över hundra fullsatta bord. Uppställningen från arrangören var också storartad.

Förslaget till lösning från NP var att gå på Happy hour där det bjöds på drinkar och spelades hög musik. Man menade att det var möjligt att träffa önskvärda partners i denna bar.

Jo jag gick dit första kvällen (fredag) som var den finska delegationens afton. Där träffade jag Arto Koskinen som gjort dokumentären “Nokia Mobile – We Were Connecting People”, om NOKIAs uppgång och fall. Det var en inspirerande träff och med det följde flera trevliga möten med finska filmarbetare och organisatörer. Men de var ju på NP i samma ärende som jag så huvuduppgiften att sälja Enbyfilmen utomlands förvandlades till uppbyggande av ett finskt nätverk. Vi får väl se om det också kan leda till visningar av enbyfilmen i Finland.

Så kom lördagen samma mötesrum. Lika tomt. Mötet var sen. Drar iväg ett mail och han anländer urskuldande sig med att han missat vilken dag det var. Jovisst flyger man runt i världen är det lätt hänt. Min film passade inte in i hans mer lättsamma underhållning. Han gav mig ändå ett antal värdefulla tips som jag nu gått vidare med. Får se vad som händer idag söndag. Ska se en dokumentär av Niina Brandt ”My secret forest”.

Ikväll kl 18.00 visas min film Läkaren som vägrade ge upp på biograf Panora i Malmö.

Då får jag också återträffa Erik Enby och Siv Wernborg. Något att se fram emot.

Skåne har varit kärvt så häl långt. Nordisk Panorama också så allt kan bara bli bättre.

Börje Peratt

Jan Johansen lyfte oss med sommarens sista spelning

Etiketter

, , , , , ,

Jan Johansen, Jörgen Jojje Johansson: gitarr, Jarmo Lindell: bas, Staffan Brodén: trummor, Andreas Arvidsson: keyboard. Foto: Börje Peratt


Jan Johansen med band fick restaurang Fåfängans partytält att gunga och publiken att dansa i sista natten med gänget.

Jan Johansen band med Nordman och Ubbe. Foto: Ritva Peratt


Kvällens gäster Nordman och Ubbe ökade trycket både på scenen och i tältet. Jo det såg lite trångt ut.

Jan Johansen älskad av sin publik som då tillfälle gavs sjöng med och gjorde det överraskande bra. Jans karaktäristiska och tonsäkra röst ger en mycket speciell stämning åt texterna. Och med back upp av suveränt skickliga musiker blir det fenomenalt. Jo denna kväll lyfte han i alla fall mitt tak. Ska jag välja ut några höjdpunkter så blir det ”Till sista andetaget” en mäktig ballad som med de känsliga ”blå” tonerna från basisten Jarmo gav mig gåshud och en tår i ögat. Springstens ”Born to Run”, bättre än originalet, fick mig att känna mig ung igen. Och det var länge sedan.

Jan Johansen, Ubbe och Nordman Foto: Börje Peratt

Artisten Jan Johansen visade också prov på det personliga talets och mellantexterna gåva som gav extra krydda till hans relation till sångerna. Han kom trea på Melodifestivalen i Dublin 1995 med ”Se på mig” och berättade de märkliga omständigheterna kring hur låten kom till, hur han fick den, hur han sedan vann svenska melodifestivalen och hur hans närmaste familj fick uppleva festen i Dublin med sin pappa som hurrade för det vinnande norska bidraget.

Jo det blev en kväll att minnas.
Tack Jan, ditt band och dina gäster
Ritva & Börje Peratt

Här hittar du Jan Johansen på Spotify
Artikel på Humanism & Kunskap länk

Stockholm utsikt från Restaurang Fåfängan. Foto: Ritva Peratt

SOS – Flagga upp och ned

Etiketter

, ,

skärmdump expressen webb.

Mattias Norströms installation av den uppochnedvända svenska flaggan på Sergels Torg i Stockholm får mig att tänka på filmen ”The Last Castle” med Robert Redford [Lt. Gen. Eugene Irwin] som på tveksamma grunder fängslats för att ha brutit militär order och James Gandolfini [Colonel Winter] vars fängelsedirektörtitel är Överste, dvs lägre rank än Irwin som är General.

Överste Winter försöker upprätthålla fängelsets orättfärdiga och korrupta system med metoder som General Irwin så småningom beslutar sig för att motarbeta och Irwin får i stort sett alla interner med sig. Konflikten leder i ett sent skede av historien till följande replikskifte:

Irwin: [över telecom radio] Colonel. I’m taking command of your prison.
Winter: Like hell you are!

Twitter Photo/@burnningbridges

I denna kampen får den amerikanska flaggan en central symbolisk roll. Om Irwins män lyckas stjäla den ur Winters kassaskåp så är det ett hårt slag mot säkerheten i fängelset. Än värre är det om Irwin lyckas hissa denna flagga upp och ner på fängelsegårdens flaggstång. Det är en SOS signal som betyder att fartyget går under. I detta fall fängelset.

Under det slutliga upproret mot fängelsedirektören tar de intagna över kontrollen utifrån ”Koden för rättvisa och skälet för att avsätta ledarskapet” som har sju förutsättningar riktade mot ledarskapet:

• Ett. Tjänstefel.
• Två. Brottsliga förbrytelser.
• Tre. Brott mot förfaranderegler.
• Fyra. Falska officiella uttalanden.
• Fem. Opassande beteende
• Sex. Grymhet och misshandel av personer som man är avsedd att skydda
• Sju: Misslyckande som resulterar i förlust av kontroll över anläggningen.

Irwin: – ”Mina vänner, jag föreslår att vi ta kontroll över denna möjlighet.”

Jag kan ju tycka att detta läge gäller mer för Trump och USA än för Sverige men kan också se konstnärens upplevelse av en svensk nation i larmläge.- ”jag vill skapa ett möte för en bättre värld framöver,” säger Mattias Norström.

Jag kan tolka verket som att Sverige är undergivet, vi är inte ens längre en suverän nation utan ett EU protektorat. Sverige lyder under EU-lagar, grundlagsfäst 2010

Börje Peratt