”Slå dig fri” är Peter Jöbacks tolkning av Bröderna Gustav och Viktor Noréns underbara sång ”Let Me In”. Slå dig fri sjöngs för första gången offentligt av Peter Jöback i TV4s programserie ”Så mycket bättre” den 6 november 2021. Den kan bli en kampsång för alla som kämpar för frihet. Eftersom TV4 valde att lägga upp den på Youtube utan sin titel och under en kryptisk något dunkelt rubrik har jag valt att lägga upp den i sin suveränitet här. Titeln ”Slå dig fri” går sannolikt emot de krafter och den politik som driver världen idag.
Börje Peratt
Det skulle vara kul om TV4, Peter Jöback och bröderna Norén godkänner och accepterar denna puff.
Från V: Börje Peratt, Filmfotograf Johan Palm, Intervjuare Martina Iacobaeus, Foto Meter
I början av 2021 fick jag ett telefonsamtal som gick ut på att man ville göra en intervju med mig. Det gällde medverkan i en dokumentär eller serie om Svenska Akademien. Ämnet var också ”kulturprofilen”. Man hade hittat en del uttalanden från mig och tyckte det skulle vara intressant att höra vad jag hade att säga. Nåja det går väl snabbt tänkte jag.
Dagen bestämdes till 14 april. Miljön i Åkeshofs slott i Bromma kändes passande för en dokumentär om Svenska Akademien. Martinas ambitioner gick inte att ta fel på.
90 minuter är ganska lång tid för den anspänning som en intervju kräver så jag kände mig ganska slut när Martina väl kände sig nöjd. Och förutom mötet med alla trevliga människor i hennes team så återsåg jag även Göran Lager, en bekant från Radiotiden som gjort karriär som bildkonstnär, journalist och författare.
Nu är det bara att vänta och se hur det blev. Lustigt nog så följdes detta upp utan inbördes påverkan av förfrågningar om andra intervjuer. Den ena rullade ut i sanden då intervjuaren fann att mina synpunkter om corona stred med hennes principer. Med den en andra var det precis tvärtom. Hon ville veta hur jag kommit fram till mina synpunkter. Denna öppenhet präglar inte covidkyrkan. Att sankt Fauci skulle vara en skurk som lurat världen ville man inte ens fundera över. I min värld låter jag fakta vägleda och det lustiga är att covidtroende anser att deras fakta är de enda som finns. Jag tror att många kommer att bli förskräckta när sanningen kommer fram liksom det som hände i Svenska Akademien.
Långfilmen Denial här med 40 sek urklipp, en scen om yttrandefrihet. Klicka på bilden för subtitlad version. Längre ned original från Youtube
Filmen DENIAL (Förnekelsen) ”true story” med Rachel Weisz i rollen som historikern Deborah Lipstadt som stäms av Förintelseförnekaren David Irving spelad av Timothy Spall, då hon i bokform beskrivit honom och hans ”historieforskning” nedsättande och enligt Irving kränkande.
Baserad på Deborah Lipstadt‘s 2005 bok History on Trial: My Day in Court with a Holocaust Denier. (Historia inför rätta: Min dag i domstol med en förintelseförnekare.)
Deborah Lipstadt är en amerikansk professor som studerat Hitlers förintelse av judar under Andra världskriget (1940-45) och förnekare av detta särskilt då David Irving. Under en föreläsning inför studenter störs Lipstadt av David Irving som kallar sig historiker med fokus på försvar av Nazityskland.Han lämnar in en stämning i Storbritannien mot Lipstadt och hennes utgivare för att ha förklarat honom som förnekare av förintelsen i sina böcker.Eftersom bevisbördan i sådana förseelser i UK ligger hos den anklagade måste Lipstadt och hennes juridiska team, ledd av advokaten Anthony Julius och advokaten Richard Rampton, bevisa att Irving medvetet ljög om Förintelsen.
När Irving drar Lipstadt inför domstol i London innebär det till skillnad från USA att hon måste bevisa sin oskuld. I USA skulle det vara omvänt vilket då skulle få till följd att Irving skulle tvingas bevisa att Lipstedt kränkt honom. Det hela utvecklas till en kamp för yttrandefrihet. På detta svarar Lipstadt i en presskonferens.
”Somliga människor säger att resultatet av denna rättegång kommer att hota yttrandefriheten. Jag accepterar inte det. Jag attackerar inte yttrandefriheten. Tvärtom, jag har försvarat det mot någon som ville missbruka den. Yttrandefriheten innebär att du kan säga vad du vill. Vad du inte kan göra är att ljuga och förvänta dig att inte hållas ansvarig för det. Inte alla åsikter är lika. Och vissa saker har hänt, precis som vi säger att de gjort. Slaveri hände, Svarta döden (Digerdöden) hände. Jorden är rund, istapparna smälter och Elvis lever inte.”
Denna film, baserad på en verklig händelse, om förintelseförnekare har i flera recensioner lett till uppmaningar om att särskilt förnekare som Nordiska Motståndsrörelsen bör se den. Deborah Lipstadt vägrade tala med sådana förnekare med insikt om att de skulle aldrig påverkas utan istället få ytterligare bränsle för sina förnekelseattacker. Trailern innehåller sådan scen.
Viggo Mortensen i rollen som Ben. Regi: Matt Ross, Director of photography Stéphane Fontaine
Den Oscarsnominerade filmen Captain Fantastic med Viggo Mortensen i huvudrollen är en annorlunda och överraskande film som tar tag i våra djupaste existentiella frågor om rätten att leva sitt liv fullt ut på det sätt man själv kommit fram till. Den utmanar det moderna samhällets alla föreställningar om lycka, barnuppfostran, kunskapsbildning och framgång.
I skogarna i nordvästra Stillahavsområdet tvingas en far som ägnar sig åt att uppfostra sina sex barn med en rigorös fysisk och intellektuell utbildning, att lämna sitt paradis och komma ut i världen för att utmana sin idé om vad det innebär att vara förälder. (Logline IMDb)
SVTplay presenterar den så här: En dramakomedi om hippien och familjefadern Ben som lever utanför samhället i en skog i staten Washington, bortom elektricitet och annan civilisation. Där uppfosrtar han sina sex barn till att bli starka, bildade och självständiga individer. Hans fru Leslie är inlagd på sjukhus sedan en tid och när hon plötsligt dör så måste Ben och barnen resa till hennes släktingar i New Mexico där begravningen ska äga rum. I mötet med Leslies familj tvingas Ben försvara och utvärdera det sätt han valt att leva på, både inför sina barn och sig själv. Regi: Matt Ross. I rollerna: Viggo Mortensen, George MacKay, Samantha Isler, Annalise Basso, Nicholas Hamilton, Kathryn Hahn m.fl.
På Imdb kan också tittare lämna sin egen review och en veloskiw inleder sin så här: ”Mot det vackra Stilla havets nordvästra panorama är Captain Fantastic lätt en av de mest nyanserade filmerna som har kommit till mainstream-biograferna under de senaste åren. Huvudplotten tar upp kampen när alla har de bästa avsikterna men inte samma värderingar. Dessutom ger filmen ärliga och okomplicerade kommentarer om kontroversiella frågor i dagens samhälle som ofta är tabu i media såsom psykisk sjukdom, hyckleriet av barns exponering för våld och sex, religion och bristerna i det amerikanska utbildningssystemet. Detta låter tungt och obekvämt men dessa frågor är parallella på ett sådant sätt att delar av filmen fick oss att gråta; till att skratta. Regissör Matt Ross säger att projektet startade som en överdriven utforskning av de svåra val som måste göras när det gäller att uppfostra barn i dagens samhälle.”
Pappa Bens inspiratör är ”den moderna lingvistikens fader” Noam Chomsky och vid ett kritisk tillfälle citerar Ben honom med orden:
“Om du antar att det inte finns något hopp, garanterar du att det inte finns något hopp. Om du antar att det finns en instinkt för frihet, att det finns möjligheter att förändra saker, då finns det en chans att du kan bidra till att göra världen bättre.” (Noam Chomsky)
1947 var Dalton Trumbo Hollywoods mest efterfrågade manusförfattare, tills han och andra artister fängslades och svartlistades för sina politiska övertygelser vilket kastade ut dem i arbetslöshet och utanförskap.
Filmen Trumbo från 2015 IMDb nominerades till en Oscar och har mottagit 8 andra vinster och fått ett stort antal nomineringar.
Dalton Trumbo tillsammans med hustrun Cleo under ett förhör om ”oamerikansk verksamhet”, 1947. Bakom Trumbo sitter Bertolt Brecht. Public Domain
Dalton Trumbo var en av Hollywoods mest respekterade filmmanusförfattare innan han föll offer för den antikommunistiska hetskampanjen som pågick i efterkrigstidens USA. Trumbo, som varit medlem i USA:s kommunistiska parti sedan 1943, kallades till kongressen för att vittna inför det amerikanska representanthusets utskott mot ”oamerikansk verksamhet”, HUAC, 1947. Han vägrade dock samarbeta, varför han dömdes för kongresstrots, sattes i fängelse och svartlistades som en av Hollywood Ten.
Trots att Trumbo var svartlistad fortsatte han att verka under olika pseudonymer. 1953 tilldelades Trumbo en Oscar för Prinsessa på vift; priset togs emot av en kollega till honom, Ian McLellan Hunter. Under namnet Robert Rich belönades han 1956 med ännu en Oscar för Gitano – den obesegrade. Först 1960, med filmerna Exodus och Spartacus, kunde han åter arbeta under sitt riktiga namn.
Filmen Trumbo är en uppgörelse med hur en populistisk rörelse kan åsidosätta mänskliga fri- och rättigheter. Och ett citat i filmen gör gällande att om en enda av dessa fri- och rättigheter kränks så kränks alla. LÄNK
KOMMENTAR:
Filmen tar inte direkt upp McCarthyism som var grogrunden till förföljelserna och som i praktiken kränkte den amerikanska konstitutionen och särskilt 5:e-8:e tilläggen från 1791.
Ett kuriosum i detta sammanhang är att Donald Trump hade som president en ambition att åsidosätta Tjugoandra tillägget (1951) som förbjuder en sittande president att omväljas mer än en gång: ”ingen person får väljas till tjänsten som president mer än två gånger”. Trumps ambition var att vinna 2020 och sedan även då vinna 2024. Historien avbröt detta och hans agerande torde som helhet överträffa dikten. Trump företrädde också den högerextrema falangen som propagerade för att hans motståndare var kommunister.
Dokument inifrån: Att rädda ett barn 2020: Åttaårige Elias är spårlöst försvunnen. Hans skolbänk har stått tom i flera veckor. Samtidigt får journalisten Bo-Göran Bodin två tips som berättar helt skilda historier om vad som hänt pojken. Är han räddad eller kidnappad? Foto: SVT
TEXT BÖRJE PERATT
Pressbilder med tillstånd från SVT
Publicerad på Humanism & kunskap Länk
Såg igår alla tre delar av SVT- dokumentären ”Att rädda ett barn” som visas på SVT play fram till 30 nov 2010. Vad var det egentligen som hände?
… En undersökande dokumentärserie om ett fall som upprört 100 000-tals på Youtube och Facebook, men som ingen journalist vågat berätta om
På ena sidan står en kvinna som i tingsrätten förlorat vårdnaden om sitt barn men som inte accepterat myndigheternas beslut efter att modern under flera år hade anklagat pappan för att ha utsatt sonen för misshandel och sexuella övergrepp. Fem förundersökningar och flera utredningar av socialtjänsten kom fram till att mammans beskyllningar var grundlösa och istället framträdde bilden av en kvinna som manipulerade sin son på ett otillbörligt sätt och i praktiken utsatte honom för psykisk och social misshandel.
Detta påminner om en liknade historia i Dr Phil där mamman gjort likadant och avslöjats av Dr Phil. [1]
Mamman hade i det aktuella svenska fallet efter beslutet om förlorad vårdnad först gått till organisationen Atsub för att få hjälp att skapa positiv uppmärksamhet för att återfå vårdnaden om sitt barn. Där hade hon inte upplevt sig få detta stöd och då vänt sig till en annan förening, BRY. Där fick hon fullständig tilltro till en historia som utmålar exmannen som pedofil och våldsman. På den andra sidan således pappan som efter flera utredningar fått vårdnaden om detta barn men nu såg sig uthängd i sociala medier som pedofil.
I tre delar får vi följa hur journalisten Bo-Göran Bodin tar sig an detta känsliga fall för att bringa klarhet. Föreningen BRY som engagerat sig mangrant på mammans sida med Agneta Bravélius, BRYs grundare, i täten och hennes nätverk. I ledarkvartetten en pensionerad polis Monica Dahlström-Lannes, utmålad som kontroversiell
Monica Dahlström-Lannes var engagerad för barns rättigheter redan på 70-talet. Nu har hon gett sig djupt in i en konflikt mellan en pappa som fått vårdnaden om sin son och en mamma som inte accepterat myndigheternas beslut och rymt med barnet. Foto: Lars Granstrand, Lars Widegren./Svt
sexualbrottsutredare i ett antal uppmärksammade fall av påstådd incest och pedofili, en advokat som inte satt sig in i fakta men som hävdar att myndigheterna konspirerat i ”ond tro” och en äldre psykoterapeut som i förväg utan utredning dömt pappan som psykopat och pedofil men som visar det sig fullständigt har duperats av mamman, förälskat sig och betalat 250 000 kronor till henne vilket möjliggjorde hennes flykt. Han åtalades också för detta men frikändes i brist på bevis.
Den samstämmiga berättelsen från denna fyrklöver tycks från början trovärdig och faktagrundad men ganska snart står det klart att ingen av dem har satt sig in i fallet, läst utredningarna eller ens träffat pappan som de angriper.
Nätverket från BRY utanför Rådhuset demonstrerar till stöd för mamman med anklagelser som visar sig sakna grund. Foto: Lars Granstrand/SVT
Kampanjen mot pappan tycks helt och hållet basera sig på mammans förmåga att dupera. Med hjälp av Facebook och ett utbrett nätverk lyckas BRYs generalsekreterare Agneta Bravélius bygga upp en masshysteri med enligt henne 100 tusentals följare som spyr sin ilska mot pappan. Ett gäng bloggare slår också följe i häxjakten. Bravélius nätverk når in i riksdagen och i stadshuset där främst moderata kvinnliga politiker inte bara öppnar dörrarna utan en moderat kommunalpolitiker, Eva Solberg, deltar till och med i planeringen av det som i domen kom att rubriceras som ”egenmäktighet med barn, grovt brott – och för grovt förtal.”
Eva Solberg (M) Fullmäktigeledamot Stockholm Foto SVT
Bilden av Bravelius nätverk växer och förutom högt uppsatta politiker visar det sig att Bravelius inte drar sig för att sprida bisarra lögner och att hela spektaklet tycks gå ut på att bygga upp hennes egen (?narcissistiska/neurotiska?) persona och föreningens intäkter via bidrag från alla följare.
En kvinnlig läkare är också indragen i konspirationen mot pappan och hon vittnar uppenbarligen falskt till förmån för mamman och utger sig för att slumpmässigt ha fått barnet som patient men det visar sig att hon i flera år har ingått i kretsen kring Bry och utfört en (påhittad) diagnos på uppdrag av Bravelius. Trots det som från början tycktes vara allvarliga anklagelser från läkaren så dömer tingsrätten återigen till pappans fördel.
Avslöjande om läkarens sannolika mened kommer senare då filmmakaren upptäcker inspelade scener som visar på ett nära förhållande mellan Bravelius och läkaren. Filmmakaren följer upp detta spår med att på Facebook finna mängder av kommentarer och gillande flera år tillbaka i tiden som vittnar om långvarig och nära samverkan mellan läkaren och nätverket kring Bry.
Mamman har nu överklagat domen. Om det går vidare skulle samtliga i kretsen kring henne kunna anmälas för mened och grovt förtal.
Som ordförande i atsub, Birgitta Holmberg, formulerar det:
En mamma som idag sett dessa sidor, vilken panik får man inte om man skulle gå till polisen. Detta kommer att skada så många barn.
Utfallet av detta ärende, Bravelius och Brys agerande är en katastrof för barn som verkligen har drabbats av övergrepp. Skammens rodnad lägrar sig över alla inblandade i övergreppen på pappan och hans son.
1976- 1980 arbetade jag främst med radio och kom även sommaren 1978 att vikariera som chef och producent på Sveriges Radios Ungdomsredaktion.
Det var en utmanande epok och några gånger kallades jag upp till programchefen Stig Olin för att förklara varför vissa programidéer var värda att genomföras. En gång var då jag ville åka till Berlin för att undersöka en ny ungdomsrörelse där under beteckningen ”Die Grünen”, de Gröna. Den inspirerade mig sedan till sagan ”Gräset Gror” [1] som gick sommaren 1978 och fick fina recensioner i Dagens Nyheter där Cecilia Steen-Johansson menade att den borde ges ut som LP.
Ett kuriosa i sammanhanget är att sagan handlar om den nya gräsrotsrörelsen av maskrosor. Fyra år senare bildas Miljöpartiet med maskrosen som symbol.
En intervju med ”Skara”- Bert Karlsson blev också ganska uppmärksammad. Det stod klart att Bert ljög om sina produktionsmetoder. Bert ringde direkt efter sändning till Stig Olin och krävde att reprisen skulle stoppas.
40 år senare aktualiserade radiokollegan Stefan Wermelin detta program och P1 Kultur återsände delar av programmet under rubriken ”Big Bert” i samband med en bokrecension av ”Bert Karlsson – Oraklet i Skara”. LÄNK
Boken är just så där hisnande rolig och irriterande som herr skivbolagsdirektören själv, som stenhårt riktade in sig på Svensktoppen med alla medel. Det tog för lång tid att låta dansbanden själva spela på låtarna, in med studiomusiker, och sen var det bara att låta olika sångare pröva tills det blev en hit. Kollaget här är från Neonmagasinet 1978, ett inslag Börje Peratt gjorde då. Varje ny textrad, ny sångare, billigt sätt att fabricera framgång. Men Bert hävdade då att det var minsann de olika banden som spelade. Dom spelade bara likadant
Maria i fyra olika versioner, klassiskt pop produktionssätt, vi kan tycka att det luktar lurendrejeri, men i Berts värld är det bara resultatet som räknas. Han producerade skivor som folk köpte och tyckte om, det där med konst och känsla fick andra hålla på med, /Stefan Wermelin
Moralen hos Bert kan väl tyckas väl pragmatisk. Han kunde ha sagt att inom branschen är det inte ovanligt att man tar hjälp av studiomusiker och det viktiga var att sången och sångaren kom fram. Istället för att lansera det som olika dansband. Det var det som blev fel. Dock fick hans uthållighet belöning. Jo, känslan för vad som slår resulterade i att ”Maria” till slut kom in på Svensktoppen.
Börje Peratt
Sveriges Radio. ”Sommar med ungdomsredaktionen i Stockholm. ”Gräset gror”. Börje S Persson. Arkivnr: 193.925-5, 193.926-3. Första gången sänt 1978-07-11
Dallas Buyers Club är baserad på den sanna historien om Ron Woodroof, en rodeoartist och sprutnarkoman som 1986 fick diagnosen fullt utvecklad HIV / AIDS, och beskedet att han bara hade trettio dagar kvar att leva.
För att överleva sökte han olika mediciner och fann i Mexico naturmedel som tycktes ha HIVbromsande och livsuppehållande effekt. Men det hotade läkemedelsindustrins och den korrupta sjukvårdens intressen.
AZT var ursprungligen ett cellgift som var så giftigt att det aldrig hamnade på läkemedelsmarknaden. På 1980-talet, när AIDS-epidemin var ett faktum väckte läkemedelsföretaget Burroughs Welcome liv i sin gamla cancermedicin, och började ge medicinen till HIV-positiva som fick svåra biverkningar. Trots detta blev det rusning bland AIDssjuka. Burroughs Welcome såg en potentiell kassako i AZT och företaget blev då mycket angeläget att inga andra AIDS-mediciner skulle släppas fram särskilt inte naturmedel.
Dr. Vass (Griffin Dunne), som hade fått läkarlicensen indragen, sade att AZT är ”giftigt” och ”dödar varje cell det kommer i kontakt med”. Istället får Ron zalcitabin (ddC) och proteinet Peptid T, som är vitaminer och proteiner och således inte läkemedel. Eftersom de inte är olagliga i USA, lyckas han få dem över gränsen och startar en klubb där medlemmar får del av dessa naturmedel som visat sig vara mycket verksamma.
Med tillstånd från polisen gör tjänstemannen Barkley husrannsakan i klubben, men det enda han kan göra är att ge Ron böter. Året därpå, 1987, ändrar den amerikanska läkemedelsmyndighetenFood and Drug Administration (FDA) sitt regelverk vilket innebär att varje icke-godkänd medicin eller i detta fall naturmedel från och med nu blir olaglig.
Ron dog i AIDS 1992, sju år efter att han fick diagnosen. Han fick tillåtelse av FDA att använda Peptid T för privat bruk. För att filmen inte skulle förbjudas och istället få en chans att distribueras skrev man i slutet av filmen att AZT i lägre doser räddade miljoner liv.
Matthew McConaughey och Jared Leto fick båda två välförtjänta Oscars för sina insatser. McConaughey måste ha gjort en stor uppoffring för att framställa sin karaktär så avmagrad och utmärglad. Jared Leto som döende transa och Rons affärspartner är ett skådespeleriets mästerverk.
Det finns en del paralleller till Dr Erik Enby när det gäller etablissemangets hindrande av hälsofrihet och ansträngningar att stoppa naturmedel som hotar läkemedelsindustrins intressen. Dallas Buyers Club illustrerar hur den amerikanska maktapparaten begår övergrepp på läkare som är beredda att kämpa för svårt sjuka med användande av verksamma metoder utan biverkningar. Detta skildras även i den internationellt prisbelönade dokumentärfilmen Läkaren som vägrade ge upp (Streama på Vimeo) och den kommande uppföljaren Sista striden med premiär 2020.
I ett i övrigt sött program om barnbarnsbarn i flera generationer till svenska utvandrar till Nordamerika som bjuds in till ”Allt för Sverige”, med en möjlighet att få träffa släktingar i Sverige, fällde programledaren Anders Lundin en kommentar som tagen från antihumanism och nyateism.
Vi svenskar är sekulära och tror inte på Gud!
Först och främst använder han sekulär på ett tveksamt sätt. Sekulär står ursprungligen för att ha en tro men hålla isär tro och vetande.
Vad vi vet är att Svenska Kyrkan har cirka 5,9 miljoner medlemmar. Många troende tillhör istället andra religiösa riktningar. Bland immigranter från muslimska länder kan vi också räkna med att en icke oansenlig andel är troende. Bland dem som inte bekänner sig till en religion finns en ändå livsåskådning som ”att man tror på något”.
En undersökning 2018 visar att 42 procent i Sverige kallar sig icketroende. Det är dubbelt så många som genomsnittet bland 15 länder i Västeuropa. Det kan innebära att man inte bekänner sig till en religion men inte att man förnekar en Gudomlighet. Ställer man däremot frågan om de tror på en Gud men inte en religion blir svaret helt annorlunda. Då minskar förnekelsen och 14 procent är ateister och 4 procent kallar sig agnostiker.
Så Anders Lundin var försiktig med vilken slags bild du sprider av svenskarna och Sverige. Du har med programmet ”Allt för Sverige” ett ansvar och livsåskådnings-propaganda bör du hålla inne med särskilt som du generaliserar för hela befolkningen.
Börje Peratt
PS det tycks som att SVT-play tagit bort kommentaren om svenskar och trosuppfattning.
Börje Peratt - Om media och kultur 
.JPG){kind=link}