Borg – Filmen – Bra!

Etiketter

, , , ,


Såg Borg, långfilmen om Björn Borg med Sverrir Gudnason som sanslöst porträttlik Björn i huvudrollen. Manusförfattare Ronnie Sandahl och den danske regissören Janus Metz Pedersen har lyckats fånga såväl karaktärer som stämningar på ett mycket trovärdigt sätt. Även om nyckelpersonerna Björn Borg och John McEnroe inte helt accepterar vissa scener och anser att de borde ha involverats mer så får man en gripande känsla av hur båda genomled svåra mentala kraftprov för att klara de utmaningar de stod inför.

Även de historiska tillbakablickarna tillför förståelse för hur karaktärerna utvecklats till de vinnare de kom att bli.

Stellan Skarsgård som Borgs tränare Lennart Bergelin och Tuva Novotny som hans fru under dessa år, den rumänske tennisspelaren Mariana Simionescu, är enastående. Ja det kunde inte ha blivit bättre med dessa Ess i ensemblen.

Jag är tacksam för denna film. De inblandade är värd den, liksom publiken som följde dessa idrottsatleter under ett decennium fram tills Borg lade av 1983, de året då han förlorade mot McEnroe i Wimbledonfinalen.
Jo detta är ett stycke idrottshistoria och filmen blir en värdig tolkning av en idrottslegend som aldrig dör.

Börje Peratt

Björn Borg på Wikipedia Länk
Borg vs McEnroe IMDb

Borg, Björn Foto: Croes, Rob C. (Wikicommons)

Annonser

Spion i extremhögern – Trump – Handmaids Tale

Etiketter

, , , ,


Dokumentären ”Spion i extremhögern” får säkert fler att tänka på TV-serien The Handmaids Tale (Tjänarinnans berättelse).
De fakta som kommer fram i dokumentären om extremhögern och deras visioner om ett USA som herreland där kvinnor är underdåniga slavar gestaltas på en skräckinjagande sätt i den påhittade historien, ”The Handmaid’s Tale”. I en nära framtid har den konservativa kristna extremhögern tagit över makten över det som brukade vara USA, och bildat den patriarkala militärdiktaturen Gilead där mänskliga rättigheter inte längre gäller, och kvinnors friheter helt raderats. De få av dem som fortfarande är fertila har tvingats in i sexuellt slaveri hos den styrande klassen, för att bära barn åt ”kommendörerna”, Gileads högdjur och deras ofruktsamma fruar. Eller är det männen som är ofruktsamma?

Boken skrevs av Margaret Atwood och kom ut 1985. Dvs långt innan Trump började driva sin kampanj ändå är det många som drar likheter till Trump och hans följare.  Det som nu driver fram i extremhögerns spår är skrämmande. En av Alt rights mer framstående ledarfigurer Colin Robertsson uttalar sig öppet om att kvinnan ska underkastas, man ska samla in namn och mörda dem som man ser ut som fiender.

Donald Trumps bild av kvinnan har han ju tydliggjort vid flertalet tillfällen och han ser henne som ett sexobjekt som han kan begå övergrepp på när helst andan faller på. Trumps kampanjledare och sedermera rådgivare i Vita huset Steve Bannon har efter att ha blivit utkastad hämnats, dels i boken Fire and Fury: Inside the Trump White House, dels i Michael Wolff’s tell-all book. Det talas om att presidentens advokat, Marc Kasowitz, ”tog hand om” 100 -tals kvinnor under presidentvals-kampanjen. Med risken att få ryktet förstört var det därför angeläget att bygga upp en motståndskraftig historia för att rädda presidentkandidaten. Det blev påhittade historier om pedofili och Pizzagate, en fantastisk hoax som folk faktiskt gick på trots att inte det minsta bevis kunnat presenteras. Men om Trump kunde framstå som barnens räddare skulle andra övergrepp försvinna. Problemet var dock att bland Trumps övergrepp fanns även knappt tonåringar, immigrantbarn som ingick i hans modellstall. Hoten från att bli avslöjad som pedofil har Trumps hejdukar skrämt iväg och bland annat ”Jane Doe” har dragit tillbaka sin anmälning i sista stund. LINK

Medan dussintals män i maktposition har förlorat sina jobb pga sexuella övergrepp, i kölvattnet av Harvey Weinstein-skandalen, har några av dem som anklagar Trump sagt att de är frustrerade över att Trumps övergrepp på dem inte har haft samma effekt på presidenten. Han tycks kunna göra vad som helst och ändå gå fri. LINK

Cassandra Searles, Miss Washington 2013, skrev på Facebook i juni 2016 till sina modellkollegor: ”Vi minns då vi var tvungna att göra våra framträdanden på scenen, då den här killen behandlade oss som boskap och fick oss att göra det igen och igen eftersom vi inte ”Tittade honom inte i ögonen?” Kommer du också ihåg när han fortsatte med att få oss att ställa oss i led så att han kunde titta närmare på sin egendom? Åh glömde jag att nämna att killen kommer att kandidera för att bli nästa president i USA. Jag älskar idén om att ha en kvinnohatare som president.”

Hon lade till i en kommentar, enligt Rolling Stone: ”Han [Trump] vill förmodligen inte att jag avslöjar historien från den tiden, han grabbade hela tiden min röv och bjöd mig till sitt hotellrum.”


Dokumentären ”Spion i extremhögern” visar upp president Donald Trump som ledare för en framväxande vit maktrörelse med nazistiska drag och kvinnofientliga krav. De kallar sig ”alt right” (alternativhögern) och har tagit den i subkulturer populära karikatyren Pepe the Frog som sin symbol.


När då Trump Twittrar med sin typiska hårkalufs på Pepe the Frog framför det amerikanska stjärnbaneret så är det en tydlig hälsning till alt-right att ”ja, jag är med er”.The Handmaids Tale /”Tjänarinnans berättelse” går i linje med ”Du sköna nya värld” (Aldous Huxley) och 1984 (George Orwell) som också skildrar en dystopisk framtid där demokrati och frihet har ersatts av en gräslig diktatur.

”Tjänarinnans berättelse” är en plågsam TV-serie att följa. Bestraffningarna för någons påstådda överträdelse av lagarna liknar islamska sharialagstiftningen där man avlägsnar ögon, öron, hugger av leder och även stenar eller dränker olydiga.

Systemet refererar också till bibelns gestalter där kvinnorna nyttjas som tjänarinnor, i ”Tjänarinnans berättelse” avhumaniserade med prefixet ”Off” och tilldelade ett namn som komponerats av den manliga ägarens namn. Huvudrollskaraktären kallas Offred då hennes befälhavare heter Fred.

Steve Bannon och Donald Trump (Hürriyet Daily News)

Den kvinnofientlighet som demonstrerats av såväl Trump som alt-right rörelsen ger nästintill traumatiska bilder av en möjlig framtid där sådana krafter lyckas lägga USA under diktatur. Steve Bannon, Trumps kampanjgeneral och en av rörelsens ledare som säger sig ligga bakom Trumps valseger, verkar nu i England, Europa och även i Sverige (altNorden).

Att Trump påstår sig ha svårt att definiera alt-right eller säger sig inte vara styrda av dem faller platt med hans egna twitterkommentarer.

Liksom Hitler har Trump lockat fram de mörkaste, farligaste och mest odemokratiska krafterna i samhället.

Hatet mot frigjorda kvinnor är uppenbart också inom den svenska extremhögern och ovan följer några citat från framstående politiker inom SverigeDemokraterna.

Börje Peratt

Recension i AB Karolina Fjellborg, ”The handmaid’s tale” – en fulländad dystoptisk mardrömshistoria

Recension SVT Kim Veerabuthroo Nordberg, Handmaid’s Tale säsong två – nu ännu mörkare

Recension TV-dags, Äntligen SVT-premiär för förtäckta Trump-dramat The Handmaid’s Tale [Tja det är knappast förtäckt. Trump var inte på tapeten då boken skrevs]

Recension Humanism & Kunskap, Kersti Wistrand, Spion i extremhögern – Dokument utifrån

Sydsvenskan, Michael Tapper: Med dold kamera i alt-right-rörelsens innersta krets

 

Lars von Trier tittar djupt ned i mänsklighetens svarta hålor

Etiketter

, , , ,

Lars von Trier är tillbaka i Cannes 2018. Foto: imago stock/IBL

Lars von Trier har återkommit med en ny film ”The house that Jack built” som har så otäcka scener att ett stort antal av publiken (100-talet) lämnade biografen vid visningen i Cannes. Regissören Lars von Trier är inte missnöjd för det.

– Det är jättebra. Om de inte tror att de tål att se mer, om de tycker sådana här filmer inte borde få göras, då har jag lyckats väcka känslor hos dem, säger han till Aftonbladet.

Efter att ha varit portad från Cannes i sju år är han således tillbaka. Sara Berg har i Expressen gjort en historisk reflektion om von Triers konstnärskap, ”Nu vill vi ha von Triers på-gränsen-konst igen”.
Hon tar upp anledningen till von Triers utvisning 2011 då han på presskonferensen sade sig förstå Hitler och chockade sina skådespelare och alla övriga med vad som uppfattades som pronazistiska formuleringar.

I år (2018) har von Trier även spelats på danska och svenska teaterscener. Först på Helsingborgs stadsteater, där teaterversionen av hans film ”Idioterna” i maj 2018 haft sitt sista speldatum, och sedan på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Där den dansksvenska TV-serien ”Riget” just nu går som en teaterpjäs och hyllas av de danska teaterkritikerna.

Riket (danska: Riget) är en dansk-svensk miniserie från 1994 om fyra avsnitt, skapad av Lars von Trier och Morten Arnfred. Serien producerades för både DR och SVT och har fått ett flertal priser och utmärkelser, bland annat fyra Bodil- och sex Robert-utmärkelser.

Teateruppsättning av ”Riket” (2018) ligger ganska nära tv-förlagan. Det är ett drama som återspeglas genom en hypokondrisk dam med mediala förmågor och övernaturliga fenomen som drabbar den svenska överläkaren Stig Helmer. – i von Triers serie hade Ernst-Hugo Järegård huvudrollen och hans insats höjdes till skyarna.

Sara Berg skriver:

Med tanke på att de båda produktionerna gjordes för 20 år sedan och fortfarande känns aktuella, är det nog så att Lars von Trier har sin berättigade plats inom filmeliten trots allt. Även om incidenten för sju år sedan anknyter till den gamla frågan om huruvida det är möjligt att separera konstnär från verk.

Vanligtvis brukar jag hävda att det inte är det, men det finns uppenbarligen fall där en kreativ persons osympatiska drag måhända är nödvändiga för att hen ska vara benägen att skapa den där typen av på gränsen-konst som ordentliga människor inte kan.

Jag tänker på Ingemar Bergman som fick kämpa med sina inre demoner för att klara av att genomföra sina filmprojekt. Von Trier tar till spriten för att klara av dem. Kurosawa och många andra gjorde det också. Att hårt skapande konstnärer självmedicinerat sig för att kunna hantera alla påfrestande känslor som tränger på är inget nytt. Men det handlar inte bara om skapandet utan även om relationerna inom teamet och reaktionerna från kritiker och andra som kanske inte förstår vad konstnären velat uttrycka.

När det gäller von Triers uttalande om nazism och hitlerassocierade kan jag medge att de var olämpliga och bisarra men de kan också vara ett uttryck för att pröva sig själv och sin omgivning.

– Hej där, är ni beredda att följa mig ner i ett av de svartaste hålen för att utmana er och mig och våra mänskliga tillkortakommanden. Klarar ni av att se och medge att dessa vidrigaste av de vidriga också hade andra sidor?

Efter visningen av senaste filmen uttalar sig von Trier på sitt numer ofta utmanande sätt:

Lars von Trier: ”Jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk seriemördare”

Han inser naturligtvis att det chockar men samtidigt vill han kanske säga att vi alla kan bli mördare.
Von Trier vill inte titta bort. Han vill visa upp det värsta tänkbara och få oss att se det i sitt avskyvärda ljus.

Jag har reagerat på von Triers nakna berättarstil och särskilt i Dancer in the Dark där den isländske sångerskan Björk spelade en huvudroll och avrättades i slutscenen något som von Trier gestaltade på ett för mig onödigt grymt och kväljande sätt. Jag kände då och uttryckte efteråt att detta var våldspornografi. Men publikens upprördhet är också von Triers avsikt. Han skulle kunna ha sagt: ”Titta bort om du vill men detta är vad som sker i verkligheten”.

Några år efteråt anklagar Björk sin regissör för att ha begått sexuella trakasserier något som von Trier avvisar. Dock tillstår han att det fanns en konflikt dem emellan.

Alldeles oavsett vad som ägt rum dem emellan drev uppenbarligen von Trier sångerskan Björk till bristningsgränsen för att få de scener han ville ha. Och just denna på gränsen-utmaning kännetecknar en del ansedda regissörer som Kay Pollak och den tyske regissören Werner Herzogs samarbete med skådespelaren Klaus Kinski. Dessa regissörers krav på skådespelare och särskilt huvudroller innebär att skådespelaren måste uppleva regissörens vision med hela sin kropp och själ. Motsvarande krav ställs sedan på publiken.

Von Trier tycks inte värja sig för något i sitt konstnärskap. Det är ett sällsynt mod som kan uppfattas på olika sätt. Men von Trier står i detta rak för sin hållning även om det kräver en del sprit.

Börje Peratt

Horace Engdahl gräver Svenska Akademiens grav

Etiketter

, , , , ,

Horace Engdahl, på väg från det sammanträde som uteslöt Danius och Frostenson. Foto: TT

Att Katarina Frostenson uteslöts ur akademien var ett nödvändigt ont. Att Sara Danius sparkades ut var ett bevis för Horace Engdahls maktfullkomlighet och hur illa det ligger till inom akademien.

Många känner nog empati för Frostenson och utan djupare kunskap om det äktenskap hon lever i så måste insikterna om Jean Claude Arnault, kulturprofilens omfattande svek inte bara mot akademien utan också mot henne vara förkrossande. Må hon nu hämta sig. Ibland är det värsta som händer det bästa som kan hända.

Men det radikala och mest konstruktiva hade varit att kicka Horace Engdahl. Han är den ledamot i Svenska Akademien som visat störst missnöje med den avgående ständiga sekreteraren Sara Danius. På torsdagskvällen kommenterade han Danius avhopp i SVT:s Opinion live.

Behövdes något alldeles radikalt

Engdahl har som tidigare ständig sekreterare både introducerat upphöjt och blundat för kulturprofilens omfattande snedtramp. Det står alltmer klart att Engdahl saknar kommunikationsförmåga och framträder som en obildad Trumpfigur i konfliktsituationer. Inte konstigt att närstående är livrädda för honom.

Känslan är att Sara Danius har starkt stöd både av kultursverige och svenska folket. När Svenska Akademien ska försöka resa sig ur askan hade Sara Danius möjligen varit den Fågel Fenix som skulle kunna lyfta institutionen. Det behövs en ledare av hennes integritet och moral.

Det är för många som sitter fast i syltburken nu.

Börje Peratt

Tidigare artiklar:

Äppelkorgen i snabb förruttnelse på Svenska Akademien

Etiketter

, , , ,

”Kulturprofilen” Jean-Claude Arnault

Ledamoten Katarina Frostenson är upphovet till Svenska Akademiens djupa kris. Med tanke på hennes förhållande till ”kulturprofilen” tillika hennes man förundras man över hur snett det har gått inte bara i hans sexuella affärer vid sidan av äktenskapet, där han missbrukat akademiens lägenheter men också utnyttjat sin fru för att få ta del av akademiens olika stipendier och annat för att bedriva sin klubbverksamhet.

Vänskapskorruption
Oenigheten inom akademien uppstod i samband med en omröstning om Katarina Frostenson, som misstänks för jäv, efter att ha varit med och beslutat om att akademien ska betala bidrag till kulturverksamhet hon själv är delägare i och att ha läckt uppgifter om kommande Nobelpristagare. Majoriteten röstade mot en uteslutning och tre ledamöter valde att lämna sina uppdrag inom Svenska Akademien.
Denna moralens dynghög växer och växer efter att Arnault förärats en medalj och rekommenderats till livslång lön från delar av akademien.

Arnault har således under denna tid avslöjat sju namn på Nobelpristagare i förtid, skriver Dagens Nyheter som tagit del av Svenska Akademiens advokatutredning. Enligt utredningen ska det första namnet avslöjats redan år 1996.

Förutsättningarna för att Arnault har haft kännedom om dessa hemligheter måste antas vara att han delar säng med ledamoten Katarina Frostenson.
När det första gången läcktes ut bör väl Frostenson ha funderat över hur det gått till. Och när det sedan händer igen och igen och igen har hon då inte moralen eller logiken att dra några slutsatser av det eller förhåller hon sig i förnekelse och blind okunnighet?
Alternativt sitter hon så under hälen på sin make att hon inte vågar annat?

Frågetecknen är många men det råder inget tvivel om att risken för att hon fortsätter läcka Nobelpristagare måste innebära att hon inte får vara med under sådan diskussion och därmed blir hon ju diskvalificerad från akademiens arbete.
Slutsatsen av detta är därmed att hon bör uteslutas från akademien helt i enlighet med vad de tre nu avhoppade ledamöterna önskade.

Ett ruttet äpple riskerar att förstöra hela korgen det är ett länge känt faktum. Horace Engdahls lågvattenangrepp på Sara Danius visar att nu går denna förruttnelseprocess i allt snabbare takt och går antagligen inte att hejda.

Författaren Horace Engdahl menar att dessa ledamöter begår ännu grövre brott, än att en eller annat Nobelprisbeslut som sluppit ut några dagar för tidigt.

Han kritiserar också den ständiga sekreteraren Sara Danius. Han skriver att funktionens främsta uppgift är att hålla samman Akademien och menar att hon är den av alla sekreterare sedan 1786 som lyckats sämst med sin uppgift.

Kjell Espmark, en av de ledamöter som meddelat att de inte fortsätter sitt arbete inom Akademien, skriver till Aftonbladet att det är det falskaste och skändligaste jag läst i hela mitt liv. Det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen.

Peter Englund, som också lämnade sina uppdrag i fredags skriver till TT att hans förtroende för Sara Danius är intakt och att han inte tänker bidra till det Horace Engdahl kallar för råhet, med egna inlägg. (Lotta Myhrén Sveriges Radio)

Horace Engdahl är ett tydligt exempel på hur moralen vittrat inom akademien. Hans exfru Ebba Witt-Brattström har avslöjat att maken under 16 år till henne läckt kommande Nobelpristagare. Inte så konstigt att han då trivialiserar denna tystnadsplikt. Något som ytterligare sänker förtroendet för både honom och akademien.

Återstår att se vem som nu lämnar. Sara Danius har hamnat i en svår nästintill omöjlig position så länge resten av akademien väljer att försvara Frostenson. Med Frostenson kvar kommer akademiens förtroende att nå den absoluta botten. Därefter återstår att se om övriga ledamöter kan försonas. För att rädda Svenska Akademien med Danius vid rodret måste Engdahl göra en spektakulär pudel och vad är oddsen för det? Att Danius skulle lämna rodret löser inte kärnproblemet men just nu lutar mycket åt det. En palatsrevolution väntar. Allén smyger i vassen…

Börje Peratt

Tidigare artiklar:

Mikael Wiehes ”sång till Svenska Akademien”

Etiketter

, , ,

Fredag 6 april 2018 valde tre ledamöter att lämna Svenska Akademien. Mikael Wiehe har skildrat kulturinstitutionens förfall i en dikt presenterad nedan.

Bakgrunden till konflikten är DN:s avslöjande i november om Jean-Claude Arnault, gift med akademieledamoten Katarina Frostenson, och påstådda anklagelser mot honom från flera kvinnor om sexuella övergrepp och trakasserier.

Efter avslöjandet tillsattes en extern utredning, där advokatbyrån Hammarskiöld & Co under flera månader utrett Svenska Akademiens band till kulturprofilen och hans utnyttjande av Svenska Akademien där hans hustru Katarina Frostensson ledamot av Akademien också anses ha haft ett ansvar för spridandet av hemlig information om kommande Nobelpristagare.
Svenska Akademien kris fördjupades då dess ledamöter efter en intern hemlig omröstning valt att inte utesluta Katarina Frostensson och inte heller gå vidare med polisanmälan mot ”kulturprofilen” och hans klubb som utnyttjat akademiens medel.
Med ett förhållandevis stort antal som önskat Frostensson uteslutning blir gruppen ohållbar.

Klas Östergren och Kjell Espmark meddelade under förmiddagen den 6 april att de inte längre kommer att delta i Svenska Akademiens arbete. En stund senare gick även Peter Englund ut med samma besked.

Det fanns ytterligare ledamöter som röstade för en uteslutning, men det räckte ändå inte till för de två tredjedelar som hade krävts för att ändra utgången.

Mikael Wiehes dikt, en illustration över Svenska Akademiens debakel.

Lögnen och sanningen
Lögnen tar hand om dom sina
skänker dom skärm och beskydd
Håller dom noga om ryggen
ger dom en famn som är trygg
Lögnen förtrollar och tjusar
som mannen och kvinnan av värld
Lögnen förför och berusar
Lögnen är alltid modern

Sanningen sticker och sårar
Sanning sliter isär
Sanning är för barn eller dårar
som inte har nån karriär
Sanningen spottar och fräser
och står mitt i kyrkan och svär
Sanningen fnyser och snäser
Sanningen är sällan bekväm

Lögnen har väldiga vingar
svarta som tjära och sot
Lögner far fram över världen
med stålskodda näbbar och klor
Lögnen har viktiga vänner
Lögner ger pengar och makt
Där sanningen visas på dörren
har lögnen en hedersplats

Sanningen saknar resurser
Sanningen tigger sej fram
Sanningen snavar och snubblar
en flykting i främmande land
Sanningen stampar i kylan
på ödsliga gator och torg
Sanningen hulkar och ylar
av vrede och smärta och sorg

Men när dansen på kvällen ska trådas
och kropp ska tryckas mot kropp
är det ingen som dansar med lögnen
Det är sanningen man bjuder opp
Och när domen en dag ska fällas
och rättvisa skipas till slut
är det ett sanningens ord man vill höra
och lögnen som ska kastas ut

Ja, det sägs att det sanna är evigt
och att sanningen aldrig kan dö
att sanningen är nånting heligt
och ren som den renaste snö
Och dom säger att sanningen segrar
och jag hoppas och tror det är sant
Men då vill det nog till vi blir flera
som kan ge den en hjälpande hand

//Mikael Wiehe

A Dog’s Purpose, en reflektion över filmens öde

Etiketter

, , ,

Dennis Quaid i a Dogs Purpose (2017)

”A Dogs Purpose” en Hallströmfilm baserad på W. Bruce Camerons bästsäljande roman, berättar historien om en hunds själavandring som inkarnerar till olika hundraser och så småningom finner sin mening med livet. I huvudrollerna finner vi Pooch Hall, Peggy Lipton, Britt Robertson och Dennis Quaid.

Filmen hade stor framgång i USA men gick aldrig upp på biograf i Sverige, något som gjorde filmens regissör Lasse Hallström mycket besviken.

Man kan spekulera över flera orsaker. En rör risk för bojkott på grund av påstådd djurmisshandel där en ökänd amerikansk skvallertidning publicerat en video från inspelningen av en av scenerna med en hund i ett utsatt läge och givet denna skvallertidnings video kan man få för sig att det kan vara djurplågeri. Ämnet är så känsligt, särskilt i USA, att man är noga med att i filmer skriva ut att djur inte har misshandlats även om det kan se ut så.

Filmdjur är tränade att uppträda på ett sätt som innebär att de uppfattas förmedla olika känslotillstånd.

Filmdjurs tränare och vårdare är alltid med på inspelningarna och ska se till att allt går rätt till. Trots att det stod klart att skvallertidningens inlägg rörde en video som kunde ha tagits ur sitt sammanhang blev det stor uppståndelse. Djurrättsorganisationer gick till attack och uppmanade till bojkott mot filmen.

En oberoende utredning av ansedda American Human har visat att skvallertidningens förvanskning inte representerade vad som hände under inspelningen och Hallströms team anses inte ha begått något fel eller olagligt. Länk

Men då kommer vi till de möjliga motiven för att undergräva Hallströms film. I Aftonbladet redovisar reportern Jakob Meijer ingenting om filmens innehåll eller ”budskap” endast ovanstående förtal. Varför?
Kan det vara så att ämnet ”själavandring” retar upp? Filmen handlar om en hundsjäls olika reinkarnationer. Gick den så kallade skeptikerrörelsen i taket? Ville någon sabotera för denna film att nå ut med ett innehåll som vänder upp och ned på nyateismens och antihumanismens fyrkantiga verklighetsuppfattning?

Själva filmen då. Ja det finns några få recensioner i svenska medier som tycks ha missat vad den handlar om, här tar nog Fredrik Fyhr i Videosöndag ”vilse i pannkakan-priset.”

Jag citerar honom
… han (hunden) lever liv efter liv, samtidigt som han är en och samma Bailey. Men om han hela tiden är Bailey, är Ellie och Tito och Chico och Brutus mindre värda? Och är det inte lite oschysst mot alla världens hundar att påstå att alla hundar egentligen är en och samma?

Om man nu ska skriva om en film som bygger på reinkarnation borde det väl ligga i journalistikens uppgift att sätta sig något så när in i området. Fyhr kallar detta i sin okunnighet ”hembakt filosoferande” och sticker ut med en pinsam inkompetens på ett område som han således uppenbarligen inte förstår.

Jag begär inte att han ska ha 30 års forskande i ämnet men nog borde man åtminstone eftersträva en elementär insikt i ämnet som man skriver om.

Jag tar upp en sådan diskussion i studierom Medvetandets uppkomst: A Dog´s Purpose – om en hunds själavandring.

Min recension här: A Dog´s Purpose – en Lasse Hallström film

Börje Peratt

Antisemitism och rasism kan motverkas via kultur

Etiketter

, , ,


Kultur visar oss vilka vi är och vi är i grunden medkännande och medmänskliga. Omständigheter som fördunklar kärleken och istället visar upp våra sämsta egenskaper av våld och förtryck kan vi gestalta och skapa insikt om på scenen, i biografen, i TV och via nätet. En viktig uppgift är att visa andra vägar än hat som lösning på konflikter. En förespråkare för synagoga som angripits med brandbomber trodde på utbildning. Ja kunskap går hand i hand med kultur.

Fick idag en inbjudan från en filmfestival i Polen JEWISH MOTIFS INTERNATIONAL FILM FESTIVAL. Jag hinner inte göra något till den men det kanske finns andra som har filmer som kan passa.

Bra filmer därifrån borde sedan spridas i andra kanaler.

Lycka till

Börje Peratt

En liten fundering. Finns det en Palestinskt – Judisk filmfestival?

Författaren Vilhelm Moberg en samhällsdebattör på barrikaderna

Etiketter

, , ,


Vilhelm Moberg och radion – Dramatikern och den obekväme sanningssägaren en ny bok av Göran Elgemyr, radiohistoriker och hedersdoktor vid Stockholms Universitet.

Stockholmsjournalisternas seniorer bjöd in till ett föredrag (Torsdag den 30 nov 2017) med utgångspunkt från boken och hörnan i Pressklubbens restaurang blev snabbt mer än fullsatt.

Det var fascinerande att höra om denne Mobergs rättspatos och engagemang mot rättsröteprocesser under 1950-talet och hans kamp mot radions monopolställning och ovillighet att utföra sin journalistiska uppgift. Det var också intressant att höra om hur Moberg i ungdomen hade ett intresse för socialistisk ideologi men sedan kom att få fiender inom den socialdemokratiska eliten, med Tage Erlander och Olof Palme som förgrundsgestalter.

Vad var det då som gjorde Moberg så farlig för Socialdemokraterna? Vad var det som retade upp dem? Mobergs upprördhet rörde orättvisorna och rättsrötan där människor pga av sina avvikande uppfattningar spärrades in på sinnessjukhus och hotades med fängelsestraff. Där medier, myndigheter och politik samverkar för att straffa oskyldiga människor.

Moberg kritiserade även TT’s nyhetsrapportering som han ansåg vara inte bara undermålig utan undanhållande av fakta. Jag skall med stor nyfikenhet läsa boken då den värsta arbetsbördan med egna filmer lugnat sig. Jag kan dock inte annat än stärkas av igenkänningen. Särskilt när det rör mina dokumentärer om Dr Erik Enby. En man som jag inte hade någon som helst kännedom om då jag började läsa vad han drabbats av. Denna rättsröta blev så upprörande att jag tvingades göra inte bara en film utan två. Och Uppföljaren är nu på G.

Det är pinsamt att konstatera att radio och TV har deltagit i detta. I uppföljaren kommer jag att tydliggöra den politiska kraften bakom. Återigen igenkänningen med Moberg blir mycket inspirerande och jag känner mig inte längre ensam. Jo ensam bland levande journalister i Sverige som inte gjort sitt uppdrag utan sålt sin själ till dreven mot Enby. Men vetskapen om Mobergs kamp och uthållighet är stärkande.

Börje Peratt

Hur kunde kultureliten bedåras av en skälm?

Etiketter

, , ,

Jean Claude Arnoult tar emot Nordstjerneorden av Kulturminister Alice Bah Kuhnke 2015.

Att komma in på Dramatiska Institutet var som att öppna dörrarna till drömfabriken, skattkammaren och lyckoarenan på en gång. Nu fanns alla möjligheter att få förverkliga det man helst av allt önskade göra. Film, teater, radio, TV. Jo det var ett välsignat ögonblick.

En dag dök det upp en ”påfågel” som gav sig ut för att vara en av eleverna. Han var en posör och i mina ögon en fjant. Ja jag vet så får man inte kalla människor. Men det var min uppfattning då för 43 år sedan. Nu får jag nog hålla igen men som sagt det var så jag upplevde honom, lyckades få människor att tro att han gick på DI och han anordnade möten i restaurangen och hade snart ett hov runt omkring sig. (I wikipedia står att han fick sin TV/Filmutbildning i Stockholm men inte årtal eller skola. Den sortens påstående borde således verifieras eller tas bort)

Jag undrade om någon bland tjänstemännen kunde ge honom favörer eftersom han, om han nu sökt till skolan, och inte hade kommit in där, ändå gav sig ut för att ha produktioner där. Han måste ju då få tillgång till dem på något sätt? Eller var det bara påhitt?

På något sätt kunde han bedåra och rent av bedra människor, det stod klart för mig. Men jag hade mina projekt och brydde mig inte om att andra förfördes och lurades av honom så länge det inte störde min verksamhet. Eller jo, jag kunde inte riktigt släppa känslan av att skolan besudlades av något som inte gick riktigt rätt till.

Sedan läste jag att han lyckats göra något teaterprojekt i någon Stockholmsförort och fått uppskattning för att ha fått med sig människor på det.

Jag tänkte att han måste ha en sjusärdeles social talang om han nu inte hade den konstnärliga.
Jag mindes hans yviga gestikulerande och han bekräftade mina fördomar om en fransk diva. Jovisst blå dunster, uppenbarligen går några på det charmerande språket tänkte jag.

Så får jag nu i veckan höra hans namn nämnas i samband med ”en stor kulturpersonlighet” som fått årligt stöd av akademien och som fått Nordstjärneorden för sina aktiviteter men som genom #metoo har avslöjats. Han har under lång tid begått övergrepp mot en mängd kvinnor och utnyttjat akademiens lägenheter. Och jag slås av att inte ens folk i kultureliten kunde genomskåda honom.

Jo, det är nästan värt en egen historia, en tragikomisk parodi på omdömeslösheten och naiviteten i svensk kultur. Det är uppenbarligen posörens scen som väldigt sent blir ett magplask – När verkligheten överträffar dikten. (se kommentar)

Börje Peratt

Bild från Helena Palena bloggen: Kulturprofilen Jean Claude Arnault portas från Nobelmiddagen! #Satan City levererar! Länk